Grinda – en barnvänlig naturnjutar ö

Naturen i norra grinda

Vaxholmsbolaget – båt:
waxholmsbolaget.se – Båtar
Cinderellabåtarna:
www.stromma.se/stockholm/
Grinda information:
grinda.se
Grindas wärdshus information:
grindawardshus.se/vandrarhem-stugby/

Det är härligt att se Stockholm glida iväg när man lämnar stan med en skärgårdsfärja. Solen speglar sig på vattnet och de två timmar resan tar gör att man får en skön omställning till ledigheten. Det känns som semester.

Brunn på Grinda.Båtarna lägger till vid både norra och södra sidan av ön. De flesta på södra sidan. Vi väljer en båt som stannar vid norra änden av ön. En bra anledning att få vandra över hela ön.

Karta över Grinda.Det är vackra skogsvägar utan trafik man promenerar fram på. Ön är ganska liten så promenaden tar mindre än en halvtimme. Vill man vandra mer finns även Grindastigen som är 2,5 km stig som tar en över klippor, över ängar och genom vacker natur. Vill man bada finns det en strand vid norra sidan, en i mitten och en vid södra sidan. Den i mitten är finast, och så klar är det också mest folk där. Fördelen med den stranden är också att den är nära både Caféet, Framfickan och Wärdshuset. Bra om man blir hungrig eller bara glassugen.

Utsikt från stugan i Grinda stugby.Grinda går bra att göra en dagstur till. Det är bara att ta handväskan, baddräkten och åka. Det finns fik på båten och mat när man är framme. Man kan också bo över natten om man vill göra en helgtur.

Stugbyn i Grinda
Kvarnbäcken, en stuga i Grinda stugby.

Vi hyrde en stuga i Grinda stugby och stannade en natt. Stugan var liten och hade kyl, kokplatta, två sängar och ett litet bord. Utedass och vatten fanns längre bort. Från stugan hade vi underbar utsikt över vattnet.

Underhållning på Framfickan i Grinda.På kvällen vandrade vi till Framfickan, restaurangen vid vattnet för lite mat. Kanske inte den bästa maten, mycket friterat och flottigt, men stämningen var god med charmig personal och en kille som spelade gitarr. Utsikten med havet och klipporna i bakgrunden gjorde också sitt. Havet var stilla, båtarna gled förbi och det känns som man är ledigt på riktigt.
Bryggan i södra Grinda.

Sala silvergruva – en svensk skatt

Kontaktuppgifter till bokningen:
E-post: bokning@salasilvergruva.se
Telefon: 0224-67 72 60
Sala Silvergruva vandrarhem:
Vandrarhem
Karta:
Google maps

Sala silvergruva. En av Sveriges “kändisar”. Ett besök som är rätt långt utanför tullarna, men ändå kan avklaras på en dag. Vi valde att ta det lite lugnare och stanna en natt på vandrarhemmet. Det fick pris 2010 och var väldigt trevligt. Det gamla ungkarlshotellet i Sala silvergruva har gjorts om till vandrarhem. Vi fick övernatta i vedförrådet, eller det som varit vedförråd tidigare och golvet bar spår av yxhugg.

Man kan gott och väl klara av visiten på en dag. Med en 3- och en 5-åring blev det lilla gruväventyret som gällde. Vi fick höra lite historia och vandrade sen ner till 26 meters djup. Där fick vi höra att gruvfrun höll till, så vi var noga att knacka tre gånger i väggen för att varna henne, men det blev ändå lite läskigt, så det var skönt att vända upp ur kylan och fukten till solen igen. Efter det blev det skattjakt som tog oss runt området. Vi upptäckte även museet som hade en modell av hur gruvan såg ut, det var ett bra sätt att förstå hur allt funkade. Det var ganska fascinerande att tänka sig allt slit och släp de höll på med för att få upp “bara” 3-4 kg silver om året!

Efter det var vi i princip klara. Det fanns inte så mycket mer att göra än att äta glass.
På kvällen var som tur var värdshuset öppet, så vi kunde äta kvällsmat där. Det är inte öppet varje dag, så planerar man att åka dit är det bästa att kolla eller ta med och laga i självhushållet.

På vägen dit tog vi taxi från stationen, för en dryg hundralapp.
Vi tänkte ta bussen tillbaka till Sala, men den kom inte. Det går ca 3 turer om dagen, vissa behöver förbeställas och vissa går lite si och så. Så, vi promenerade ett par kilometer tillbaka till stan. Det var en väldigt trevlig promenad med cykel- och gångbana hela vägen. Första biten genom ett villaområde, sen genom hela stan.

Vi stannade vid Stadsparken som hade bra lekplats och lekte några timmar. Sala är en sömnig liten stad, och har man barn som gillar att klappa hundar har man snart träffat en del folk. Nästan alla frågar “Ni är inte från stan, va?”. Med andra ord, ett ganska litet ställe. Men fint.

Efter ett dygn hade vi nog sett i princip allt. Det var dags att sätta sig på tåget tillbaka. Till t-centralen tar det 1 timme och en kvart.

Huvudstabadet – ett sommardopp i bassäng

Det finns lite olika sätt att ta sig till Huvudstabadet från “innanför tullarna”. Ett är att ta tunnelbana/buss till St. Erikplan, eller pendeln till Karlbergsstation. Sedan ta sig till slutet av Rörstrandsgatan och promenera ca 2 km eller en halvtimme på en vacker promenad som tar dej förbi Karlbergsslott, Pampas mariana och följer vattnet hela vägen. I stort sett omöjligt att gå vilse.

Gå till slutet av Rörstrandsgatan, nerför backen, förbi P-snurran och under järnvägsbron. Över motorvägen på gångvägen och sen är du vid Karlbergsslott. Därifrån följer man bara vattnet hela vägen tills man är framme vid Huvudstabadet. Vill man skippa promenaden och ta tunnelbanan tar man blå linjen från t.ex. Fridhemsplan till och kliver av vid Västra skogen. Sen är det bara ca 850 meters promenad.

Men, är det badväder så är det fint väder, så jag röstar för promenaden!
Inträde är 60 kr för vuxen, en tjuga för de över 5 och gratis för de under 5. Rätt prisvärt!

Vill man så tar man med en picknick, annars blir det korv och glass från kiosken, så det går att komma nästan helt opreppad också. Det finns ordentliga omklädningsrum med dusch och riktig toa, om än ganska ostädad.
Bassängerna är skapligt varma och det finns en stor grund för småttingar, en mellandel för yngre barn och ett par längor för motionssimmare. En bra bassäng och som hönsig förälder har man bra överblick över de olika bassängerna.
En trevlig dagsutflykt.

Waldemarsudde – en försmak av våren

Museet och öppettider:
Waldemarsudde.se

Den här utflykten är ju inte utanför tullarna, men den är så fin och lite bortglömd, så den förtjänar att nämnas ändå. Dessutom känns den som man är på landet – nära naturen i alla fall.

När våren närmar sig och man längtar efter blommor och vill se hur långt blåsippor och vitsippor har kommit är en tur till Waldemarsudde att rekommendera. Det är enkelt att ta sig dit, man tar bara spårvagnen från Kungsträdgården / Sergelstorg och är där en kvart senare.

Parken är stor hela egendomen är 70 000 kvadratmeter – och vackert omgiven av vatten, på tre sidor i alla fall. Det finns klippor, stigar, ängar, träd, rabatter och en liten stenig strandkant. Det växer kastanjer och popplar.

Det finns en fin slinga som tar dig runt hela udden. Ta gärna med en picknick och ät den på en bänk, en klippa eller i gräset och titta ut över vattnet. Tar man högervarvet runt udden så går sista biten genom en skogsdunge där blåsipporna tittar upp genom gräset. Underbar vårkänsla.

Vill man inte bara ströva runt i naturen så finns det även ett museum, ett galleri, butik och café.

Siaröfortet: Soligt sommarparadis i skärgården

Båt med Blidösundsbolaget:
blidosundsbolaget.se – Båtar
Siaröfortet information:
antrhopia.se – SiaröfortetSTF Vandrarhem Siaröfortet:
svenskaturistforeningen – Siarofortet
Österåkers information:
svetur.se

Vandrarhemmet på Siaröfortet, eller Kyrkogårdsön.

Jag hade aldrig varit på Siaröfortet, och inte heller speciellt mycket i skärgården, så jag hade inte direkt några förväntningar på resan.

Båten gick från Strömkajen (utanför Grand hotell). Det fanns två turer på morgonen mot Arholma med Blidösundsbolaget.

På båten fanns lite mackor, fika och glass att förnöja sig med under den knappa 2 timmar långa färden till Kyrkogårdsön, eller Siaröfortet.

Båten puttrade fram och vi satt förnöjt och tittade på öarna vi passerade på vägen.
Väl framme vid Kyrkogårdsön var det bara en kort bit till STF Vandrarhem Siaröfortet. Ön är väldigt liten, ungefär halva ön består av fortet, och resten en kolerakyrkogård – som finns markerad med en skylt, annars skulle man trott att det var vanlig skog – grillplats, badplats, bastu och gästhamn.

Det finns även två kanoter att hyra och en boulebana. Ön är väldigt liten, man går runt den på en kvart eller så, stannar man till och plockar blåbär och smultron så tar det kanske lite längre. Men, vad gör det… vid vandrarhemmet fanns metspön att låna för att sitta på bryggan och njuta och så klart badplats. Man kan också avnjuta en vedeldad bastu på kvällen för att sedan hoppa i från bryggan. Bra för cirkulationen!

Kullarna ovanpå bunkarna på Siaröfortet.

Förutom de obligatoriska skärgårdsklippbaden fanns också en liten sandstrand strax nedanför vandrarhemmet. Det blev djupt ganska fort men det gick bra även för små barn att plaska vid kanten. Vattnet var svalkande skönt.

Vandrarhemmet var väldigt trevligt, men tillmötesgående personal och prisvärt. Ännu lite billigare blir det om man är medlem i Svenska Turist Föreningen, STF. I fiket fanns mackor och soppa till lunch, och en rätt till kvällsmat. Det framgick inte riktigt av hemsidan, så vi hade mat med oss. Självhushållsköket var bra och funkade fint att laga mat i. Men, vill man så kan man komma tomhänt.

Kanon ovanpå bunkrarna på Siaröfortet.

Fortet som egentligen skulle legat på Siarö och inte på Kyrkogårdsön, därav namnet, var roligt att springa runt på översidan och utforska vallgravarna. Även om man inte är speciellt intresserad av historia så var det kul att lyssna på den guidade turen som går en gång om dagen. Fortet var omodernt redan när det blev klart så det användes knappt och är därför välbevarat. Långa gångar leder inuti fortet till sovsalar, kök och kommandobryggan. Det är kyligt och blött därinne, och var klassat som obeboeligt redan från början. Det var skönt att komma ut i solen igen.

Tunnel inuti bunkern i Siaröfortet.

Vi stannade två nätter och de kändes som en bra tid att utforska ön. En natt hade funkat det med. Det fanns bara en tur tillbaka på söndagskvällen med ångbåten s/s Blidösund. Vi hade bokat middag på båten, ångbåtsbiff. Mycket gott. Resan tillbaka tog lite längre, 2,5 timmar så vi utforskade båten och var nere hos eldaren och tittade på medans de kastade in kol i ångpannan. De eldade för fullt, för det kom nämligen ett annat ångfartyg bredvid och då blev det tävling tillbaka till Stockholm. Vår båt vann och eldaren och kaptenen skuttade upp och ner av glädje. Barnen också. 🙂