Furuviksparken och Orientexpressen – en fläkt från världen

Furuvikparkens hemsida:
Furuvik.se
Upptågets hemsida:
UL.se

Furuviksparken är ett mysigt ställe som ligger i närheten av Gävle. Det är även lätt att komma dit, tåget går ända fram och från Stockholm kommer man dit på 2 timmar, med ett tågbyte med SJ men även Upptåget går dit.

Boaorm på Furuviksparken
En löskrypande boaorm på Furuviksparken.

Parken var en skön kontrast till Skansen (som bara har nordiska djur). Där fanns schimpanser, silkesapor, kameler, kängurur och ett helt hus fyllt av reptiler och spindlar av alla slag. I ett av rummen kröp boaormarna och sköldpaddorna kring lösa. Vi kom dit 11:45, lagom för att se aporna matas. Det var väldigt intressant både för barn och vuxna. Det finns nämnligen en kändis bland schimpanserna. För några år sedan blev schimpansen Santino känd för att bevisa att apor faktiskt kan planera frammåt i tiden. Innan besökarna kommer samlar han ihop stenhögar som han placerar ut strategiskt. När besökarna kommer för nära så kastar han sten på dem. Innan detta hände trodde man att människorna var de enda varelserna som kunde planera framåt i tiden.

Tivoli furuviksparken
Tivoli och karuseller på Furuviksparken.

Det var en mysig park att gå omkring och strosa i. Små puttinutt affärer prydde gångarna i början och det fanns ett mysigt fik. Maten var annars ganska typisk parkmat.

Första dagen spenderade vi mestadels vid tivolit. Åkband hade vi för det räcker ju inte att bara åka karusellerna EN gång. Det fanns lagom många karuseller, både för mindre och större barn och trots att det var sommar var köerna inte galet långa.

Bryggan vid Furuviksbrygga restaurang.
Bryggan och fint vatten vid Furuviksbrygga restaurang.

På kvällen åt vi mat utanför parken. Furuviks brygga heter en väldigt trevlig restaurang som ligger precis utanför parken, vid vattnet.

Restaurangen Furuviks brygga.
Restaurangen Furuviks brygga med god mat och trevlig service.

Många som älskar gamla tåg väljer nog att sova på Orient Expressen – 3 sovvagnar står uppställda precis innan för entrén. Tyvärr hör jag inte till den kategorin. Visst tycker jag tåg är mysiga, men de är först och främst ett transportmedel som man bara sover på om man måste. Det som är bra om man väljer att sova där är att det ingår två dagars entré till parken i priset.

Orientexpressen vid Furuviksparken.
Orientexpressen vid Furuviksparken, 3 sovvagnar finns uppställda.

Det var rätt så obekvämt. Den enda lampan som funkade var den i taket, så läsa godnattsaga i sängen gick inte. Eluttagen funkade inte heller, så mobilen laddade ur. Jag är inte speciellt lång, men huvudet var i ena väggen och sträckte man ut tårna så rörde man andra väggen. Höjdrädd ska man heller inte vara eftersom den översta slafen är runt 3 meter upp. Långa personer får nog ligga lite krokigt. Dessutom var det väldigt lyhört, så man vaknade när sista personen la sig och när första gick upp. Öronproppar skulle man haft. Sist men inte mist luktade det lite unket där inne. Man ska nog älska tåg rätt så mycket för att uppskatta att sova där.

Orientexpressen vid Furuviksparken.
Orientexpressen vid Furuviksparken.

Andra dagen var vi uppe tidigt. Lite för tidigt, eftersom man blev väckt av andra som var uppe då. Vi hade köpt med lite frukost som vi åt i självhushållet medans vi väntade på att parken skulle öppna igen klockan 10. Dag två tog vi favoriterna i repris, ap-matningen, silkesaporna och kängururna, och passade på att se lite annat vi missat.

Kanguru vid Furuviksparken.
En söt liten mini-känguru vid Furuviksparken.

Det var en bra tur, men kanske en dagtur till parken är bättre. Det tar ju ändå bara två timmar dit.

Finnhamn – lummiga vandringsstigar och bra mat

Finnhamns hemsida:
finnhamn.se
STF:s vandrarhem Utsikten på Finnhamn:
skargardsstiftelsen.se
Vaxholmsbolaget – båt:
waxholmsbolaget.se – Båtar
Cinderellabåtarna:
www.stromma.se/stockholm/

Vi kom till Finnhamn med båt från Möja. Det tog 40 minuter med åker man direkt från Stockholm tar det mellan 2 och 3 timmar beroende på vilken båt man hoppar på. Stockholm-Finnhamn har rätt tät båttrafik, så det finns lite att välja på.

Vid bryggan i Finnhamn.
Vid bryggan i Finnhamn.
Skylt mot vandrarhemmet utsikten på Finnhamn.
Skylt mot vandrarhemmet utsikten på Finnhamn.

Bergigt och lummigt är orden som beskriver Finnhamn när vi kommer dit. Klipporna reser sig ur vattnen och skogsvägen till vandrarhemmet är kantat av lummiga träd.
Vandrarhemmet ligger högt uppe på klipporna och har det passande namnet Utsikten. Rummen är små men rena och både toa och dusch finns i huset (vatten toa alltså!). Även frukost kan man få.

Vandrarhemmet utsikten på Finnhamn.
Vandrarhemmet utsikten på Finnhamn.

Finnhamn består av ett par olika öar, Idaholmen, Stora Jolpan och Lilla Jolpan. De är inte stora. Någon kilometer från ena änden till den andra och det finns vandringsstigar runt alla de tre öarna. Finnhamn ägs av skärgårdsstiftelsen och har ingen privat bebyggelse.

Utsikten från Vandrarhemmet utsikten på Finnhamn. Man kan förstå varför det heter utsikten!
Utsikten från Vandrarhemmet utsikten på Finnhamn. Man kan förstå varför det heter utsikten!

Vid ett par ställen finns utkiksplatser där man kan klättra upp på klipporna och se båtarna segla förbi ute i vattnet.

Segelbåtar på Finnhamn.
Segelbåtar på Finnhamn.

Vid hamnen finns öns enda matställe. Som tur är det väldigt bra. Vi åt en god strömming med potatismos till lunch och på kvällen hemrullade köttbullar. Personalen gav ett väldigt trevligt bemötande. Vill man hellre laga egen lunch kan man köpa ägg och grönsaker på Idaholms gård och laga i köket på vandrarhemmet.

Naturstig att prommenera på i Finnhamn.
Naturstig att promenera på i Finnhamn.

Vi ville röra lite på oss och letade rätt på Naturstigen. Den var lite dåligt skyltad och vi mötte fler som irrade runt, men har man gott om tid så gör det ju inget att gå lite vilse. Man kan promenera runt slingan runt de olika öarna och det finns även en naturstig för barn. Riktigt skogsmulleområde!

Idaholms gård på Finnhamn.
Idaholms gård på Finnhamn.

Det finns ett par olika badplatser också. Den finaste tyckte vi var den utanför caféet och en halvvägs mellan caféet och vandrarhemmet. Det är en bra ö för barn, lätt att komma i vattnet och en liten sandstrand vid båda badplatserna.

Stekt strömming på Wärdshuset i Finnhamn.
Stekt strömming på Wärdshuset i Finnhamn.

Ett härligt ställe att ta med kidsen till en helg eller kanske mysa med en vän.

Tidtabeller i skärgården – en huvudvärk!

Strömmabolagets tidtabell:
stromma.se
Vaxholmsbolagets tidtabell
waxholmsbolaget.se
Reseplaneraren på SL.se:
SL.se

Tidtabellerna för skärgårdsresor och skärgårdsbåtar är ett skämt. Ett dåligt sådant. Efter en 5 dagars båtluff är jag helt övertygad om att tidtabellerna kan bli förenklade. De måste bli det.

Skärgårdsfärja vid bryggan på Möja.
Skärgårdsbåt vid bryggan på Möja.

Man kan slå upp på internet på Strömmabolagets tidtabell och Vaxholmsbolagets tidtabell men när man är på resande fot med dålig internet täckning är man i händerna på tidtabeller i pappersformat.

De är röriga och svårtolkade, inte nog med det så måste man även korschecka mellan olika tabeller.
Jag förberedde mej noga. Kollade alla tider innan jag åkte. Dubbelkollade med personalen när jag köpte båtluffarkortet. Kollade igen med personalen på vandrarhemmen. Jag fick lika många svar som jag ställde frågor. Det är ett stressmoment man inte vill ha på en annars så lugn och avslappnande semester.

I slutet av båtluffen var jag ganska frustrerat. Tänkte att “Det måste bara finnas ett bättre sätt!”. Jag tog fram min Smartphone och öppnade SL appen STHLM Traveling, slog in Möja – Finnhamn och där var det! Tiderna i min mobil! Undrar bara varför ingen av alla de människor jag pratat med visste om detta? Kanske dags att göra lite marknadsföring? Det gäller att inte bara ha en bra tjänst, man måste få ut den också! Det verkar som både Cinderellabåtarna och Waxholmsbolaget är anslutna till tjänsten…

Har man inte en Smarttelefon med appar så funkar internet också, slå in Reseplaneraren på SL.se. Sen gäller det att ha täckning också!
Förbättringsmöjligheter finns. Jag hoppas på snart.

Möja – en bra ö för cykling och god mat

Möja turistinformation:
mojaturistinfo.se
Möja Värdshus:
mojavardshus.se
STF Möja vandrarhem:
stfmoja.se
Vaxholmsbolaget – båt:
waxholmsbolaget.se – Båtar
Cinderellabåtarna:
www.stromma.se/stockholm/

Vi kom till Möja med båt från Gällnö, en resa på 1 timme och 35 minuter. Från Stockholm tar det 2,5-3 timmar beroende på vilken båt man tar.
Möja är en av de största öarna och det märks att det finns många bofasta. Där finns ”riktiga” Coop-butiker, en på norra sidan och en på södra – där det till och med finns ett systembolag. Ön är inte lika tyst som andra skärgårdsöar, befolkningens flakmoppar, fyrhjulingar och gräsklippare bidrar till en ”villahusområdeskänsla”.

Pärlan på Möja. Krogen (inte Värdshuset) vid Möjas brygga Berg på Möja.
Pärlan på Möja. Krogen (inte Värdshuset, det är ett gult hus några hundra meter upp) vid Möjas brygga Berg på Möja.

Vi kom med båt från Gällnö, det är en lite tystare ö. Kontrasten mot Möja är ganska stor. Kommer man från Stockholm kanske det ändå känns som landet.

Vandrarhemmet på Möja.
Vandrarhemmet på Möja.

Båtarna stannar vid ett antal bryggor. Vi gick av i Berg eftersom vi var inbokade på STF:s vandrarhem några hundra meter därifrån. Vandrarhemmet hade en enkel standard med flerbäddsrum och ett litet kök. Det hade inte riktigt samma mysiga känsla som en del andra vandrarhem i skärgården men det var rent och personalen var trevlig. Vandrarhemmet hade ingen dusch, några hundra meter upp fanns det ett gym där man kunde duscha.

Cykeluthyrning finns lite varstans på Möja.
Cykeluthyrning finns lite varstans på Möja.

Cyklar fanns det att hyra precis utanför dörren och även på ett flertal andra ställen runt ön. Vi tog en cykeltur runt ön. Först till norra spetsen, Långvik, en sträcka på runt 5 km. Vi cyklade förbi hus, skog, blomstrande ängar och några getter som gick och betade. Det fanns en affär och en hamn, men inte så mycket annat. På vägen dit passerade vi en fiskrestaurang, Wikströms fisk, som alla talade varmt om. Fast vi provade den inte, utan cyklade tillbaka till Berg för att äta lunch. Det fanns ett bageri vid Möjas Värdshus. Bageriet var väldigt trevligt och hade hembakat och fräscha räksallader.

Cykla på de fina grusvägarna på Möja.
Cykla på de fina grusvägarna på Möja.

Efter lunch cyklade vi så långt vi kunde komma på västra sidan. Det blev ett par kilometer. Cykelturen gick längs en trevlig skogsväg som slutade vid en liten by. Trevligt att se, men det fanns inte så mycket att göra där heller. Någonstans längs vägen skulle det ligga en badplats, men den hittade vi aldrig. Vi kunde inte se någon skylt, så vi åkte och satte oss på några klippor istället. Man skulle kunna säga att de är typiska vackra skärgårdsklippor med måsar som svävar ovanför på behörigt avstånd.

Cykla på Möja till de olika samhällena.
Cykla på Möja till de olika samhällena.

Vi kanske hade otur, men vi hittade inte så mycket att göra för barn förutom att cykla och äta glass. Men det är ju inte helt fel det heller. Cykelvägarna är små grusvägar med väldigt lite trafik. Befolkningen tar sig runt på flakmoppar och fyrhjulingar.

Stekt strömming på Möjas Värdshus.
Stekt strömming på Möjas Värdshus.

På kvällen kunde vi välja mellan fiskrestaurangen Wikströms som ska bokas i förväg på 08-571 64 170, Pärlan vid hamnen, där det även finns en bar eller Möjas värdshus. Vi var så nöjda med lunchen att vi styrde stegen tillbaka till Möjas värdshus för middag. Där är mysigt och det är lika trevlig att sitta inne bakom glasväggarna som ute i trädgården. Personalen är trevlig, tar sig tid och stressar varken med efterrätten eller notan. Och maten är helt fantastisk. En örtinbakad lax på en bädd av spenat kanske inte låter så exotiskt, men varje tugga är en njutning. Pepparsteken med potatiskaka (mer som potatisgratäng) får också ett fantastiskt betyg och vinet är gott till.

Menyn på Möja Värdshus. Mycket gott finns det!
Menyn på Möja Värdshus. Mycket gott finns det!

Även om det inte fanns så mycket annat att göra på Möja än att cykla, så är det ändå värt att stanna till där för en god lunch eller middag. Eller kanske rent av ta en vintertur när julmarknaden öppnar. Jag vet inte när, men tillbaka ska jag!

Långvik brygga på Möja.
Långvik brygga på Möja.

Björkögården – med fin strand, bra fiske och kanoter

Karta över Björkö:
Maps.Google.se
Åka kommunalt med SL (sök på hållplats “Björkögården/Västra Edsvik”)
Sl.se
Björkögårdens hemsida:
Björkögården.se

Björkö är en av de största öarna i skärgården. Kanske även en av de populäraste eftersom det är så lätt att ta sig dit och det finns mycket att göra, bada, skogspromenader, fiska och hyra kanoter. Skärgårdsbåtarna lägger till vid Björkö brygga på södra delen och den är även tillgänglig med den kommunala bussen 636 från Norrtälje och med bil.
Från Tekniska Högskolan i Stockholm till Björkögården/Västra Edsvik tar det ca 2 timmar och en kvart och bussarna går ett par gånger om dagen. Buss 676 går till Norrtälje och ansluter till buss 636 där. Väljer man att ta båten så stannar Vaxholmsbolagets båtar vid Östersjös Brygga som är 10 km från Björkögården. Hållplatsen Björkögården/Västra Edsvik är ca 500 meter från gården.

Det finns ett antal öar som heter Björkö, den jag pratar om här hittar du om du söker på “Björkögården/Västra Edsvik” och ligger utanför Norrtälje.

Jag har varit på Björkö några gånger, men just den här turen gick till Björkögården. Området heter även Sandviken. Här är en karta var Björkögården ligger.

Vill man stanna några nätter så har Björkögården både självhushåll och helpension. Vi valde att bo i självhushåll. Standarden var väldigt enkel, men så var priset också väldigt bra.

Bryggan vid Björkögården
Bryggan vid Björkögården

Läget kan nästan inte bli bättre. Det är en fin gräsmatta utanför gården och nära till en fin liten sandstrand som är väldigt långgrund och bra för barn att bada på. Ett sött litet båthus ligger precis bredvid och det är skönt att sitta på bryggan och lapa sol medans barnen plaskar i vattnet – den var även väldigt lättillgänglig för både barnvagn och rullstol. Går man en liten bit bort finns det klippor att bada vid och en brygga att fiska från. Det är rätt mycket tång i vattnet så räkna med att en del drag försvinner! Det finns annars både abborre och gäddor som kan nappa på kroken.

Vi badade hela dagen och framåt eftermiddan hyrde vi en roddbåt och rodde ut till en liten holme och klev av där, mest för skojs skull. Det finns även kajaker och kanoter att hyra och flytvästar till barn. Är man många barn kanske man ska tänka på att ta med några extra flytvästar.

Vi lagade middag i köket och åt på bänkarna utanför. Det gjorde myggen också. På oss. Jag tror aldrig jag har haft så många myggbett förut, och barnen fick myggbett på myggbetten… men det hör väl till sommaren.

Maten vi lagade tog vi med oss hemifrån. Åker man kommunalt är det nog bäst. Det finns en ICA affär 3 km därifrån, men bussarna går sällan. En glasskiosk finns det i alla fall i receptionen, och den besökte vi förstås varje dag.

Efter kvällsmaten spelade vi fotboll och lite volleyboll på planerna bredvid gården. Regnar det finns det även pingisbord, men vi kunde vara ute så det behövdes inte.

Vid rutschkanan upptäckte vi även ett väldigt fint smultronställe, men massor av goda bär. I skogen fanns det blåbär som vi plockade. Ganska snabbt fick vi ihop så att det skulle räcka till blåbärspaj. Fast de hamnade i frukostfilen i stället! Gott det med.

Det här är ett ställe man kan besöka en solig helg eller lite längre tid. En dagstur känns lite kort. En natt är ju trevlig att stanna i alla fall!

Klarälvsbanan – cykelsemester i miniformat – utan backar och trafik!

Klarälvsbanan – information:
Klaralvsbanan.se
Buss mellan Karlstad och Munkfors:
SJ.se
Dömle Herrgård:
Domle.se

Den här turen är en tvådagars cykeltur på Klarälvsbanan, en gammal banvall som asfalterats. Cyklingen är lättillgänglig, platt och fin asfalt och ingen trafik. Turen bokades genom Swedish Cycling (verkar ha stängt nu), som fixade boende, hyrde ut cyklar och transporterade bagaget.

Min 6-åring har precis lärt sig cykla. Älskar att cykla. Sommaren nalkades och jag började fundera på om man inte skulle ta en cykelsemester med honom. Bara vi två. Jag tittade först på Göta kanal, men såg framför mig en vinglande 6-åring på dragvägarna, några decimeter från kanten. Skulle han cykla med flytväst då? En annan rutt jag hade i bakhuvudet var Klarälvsbanan.

Klarälvsbanan är en 22 mil lång cykelled längs en nedlagd banvall i Värmland, från Karlstad till Hagfors. Den är alltså både ganska platt och asfalterad och framförallt trafikfri. Perfekt.

Att börja med 22 mil kändes lite väl drastiskt. Det längsta vi cyklat hittills var runt en mil, men… han är ganska energisk och med ett par fika och matpauser borde man väl klara 3-4 mil om dagen? Jag är bilfri och SJ gör det väldigt krångligt att ta cykeln på tåget, så planen var att hyra cyklar på plats. Efter lite googlande så hittade jag Swedish Cykling (som verkar ha stängt ner per 2017) och även om hemsidan ser lite utdaterad ut och bara är på engelska så fick jag väldigt trevligt bemötande och tydlig kommunikation under bokningsprocessen. Jag bokade övernattning i Karlstad och i Dömle och planerade att ta bussen till Munkfors på morgonen dag 1 och sedan cykla tillbaka till Karlstad över två dagar.

Dag 1: Stockholm till Karlstad

Jag och min 6-åring kom med tåget till Karlstad på eftermiddagen och checkade in på Clarion Hotel Plaza. Min 6-åring var fascinerad av att hissen var av glas med utsikt över matsalen och att även rummen såg ut över matsalen. Vädret var fint och vi en promenad till Marieberg, ett trevligt område lite utanför som har lekplatser, bad, grisar och kaniner och lite andra djur att titta på.

Munkfors Turistbyrå
Munkfors Turistbyrå där vi hämtade cyklar och kartor.

Dag 2: Munkfors till Dömle Herrgård ca 40 km

Vi klev upp tidigt och hängde på låset till frukosten, en standard frukost med ägg, korv, müsli och bröd. Klockan 8:05 tog vi buss 600 till Munkfors (129 kr, 6 åringar åker gratis). En timme och en kvart senare var vi framme i Munkfors och Ton från Swedish Cycling mötte oss vid turistbyrån med cyklar, kartor och hund. Cyklarna och kartorna var till oss. Hunden och vårt bagage följde med Ton. Med oss hade vi bara regnkläder och lite godsaker till lunch. Det finns Konsum och ICA i Munkfors om man behöver proviantera.

Fika paus
I början var det mer fika pauser än cykling.

Klockan hade hunnit bli 10 och det var dags att börja trampa.
Några hundra meter bort började Klarälvsbanan. Vi svängde vänster mot Karlstad. De första 3 kilometrarna gick i snigelfart. 6 åringen var inte van vid cykeln och stannade varje 100 meter och grejade med växlar, bromsar och kliade på myggbett. En fika paus skulle han ha också varje kilometer.

Värmländs skog på Klarälvsbanan.
Värmländsk skog på Klarälvsbanan.

Det fanns inte så många bänkar och rastställen att sitta på, så man fick hitta någon stock eller sitta i dikeskanten. Det gick ju bra det med. I det här tempot skulle det ta hela dagen – och natten – att komma fram. Många stop blev det, när det trampades var det mellan 8 km / timme (“Det här är tråkigt, mamma!”) och 25 km per timme (“Kör på nu så ska vi se om vi hittar något glasställe!”). Några turer ner i diket och några vurpor blev det också.

Klarälvsbanan är rak, platt och trafikfri – bra för någon som just lärt sig cykla. Vi trampade fram genom Värmländska ängar, skogar och ett par villaområden. Hollsby och Ransätter rullade förbi.

Paus i Ransäter
Paus i Ransäter

Klarälven såg vi dock inte röken av. Klarälvsbanan är väldigt väl skyltad med regelbundna kartor som visar hur långt det är kvar. Det är i princip omöjligt att åka vilse. Asfalten är bra och vi mötte både inlinesåkare och folk på rullskidor och med barnvagnar.

Glass på loppis efter Olsätter
Glass på loppis efter Olsätter

Lunchmackorna åt vi strax efter Olsätter, där vi hittade en loppis som även sålde glass! Aldrig har jag hört någon så glad över att se en glassgubbe! Och välförtjänt var den också. Efter glassen hittade vi ett bra tempo och takt som funkade. Visst stannade i och fikade, tittade på myror och ormbunkar men vi rullade på i 10-15 km per timme bredvid varandra och småsnackade. Riktigt, riktigt mysigt.

Bro vid Klarälven på Klarälvsbanan
Bro vid Klarälven på Klarälvsbanan

Vi höll bra tempo ända till Deje där vi stannade och tog en dricka. Vi fick även se den första skymten av Klarälven, när vi cyklade över bron.

Dömle Herrgård
Dömle Herrgård

Nu var klockan runt 4 och vi hade varit på väg i 6 timmar. Orken var slut och det var 5 km kvar till Dömle Herrgård där vi skulle bo – en avstickare från Klarälvsbanan. Efter både mutor, lockande och pockande fick jag igång 6 åringen igen. (Bolibompa på hotellet var vad som fick honom upp på sadeln igen!). Han körde som en raket på sista energin 4 km till. Sen tog det slut igen och den sista kilometern gick vi. Efter 7 timmar var vi äntligen framme. Efter incheckning la vi oss raklånga på sängen. Till 6 åringens stora besvikelse fanns ingen Bolibompa! (“Vilket ruttet hotell!”). Själv tyckte jag det var fint och lantligt. Rummen var enkla men huvudbyggnaden desto mer herrgårdslik.
Till middag kunde man få 3 rätters, men för barnsällskap med myror i benen gick det bra att beställa chorizo eller kyckling. Mycket gott i alla fall.

På väg ut från Dömle Herrgård.
På väg ut från Dömle Herrgård.

Dag 3: Deje till Karlstad ca 38 km

Sträckan Deje-Karlstad är 30 km men med 5 km extra från Dömle Herrgård tillbaka till Klarälvsbanan och 3 km i slutet på banan till stationen så hade vi 38 km framför oss.
Benen var lite trötta och rumpan manglad så vi startade tidigt – 8:30 satte vi av efter en mycket god frukost. De första 5 km till Deje är på vanlig väg med trafik.

Deje längs Klarälvsbanan
Deje längs Klarälvsbanan

Tillbaka på Klarälvsbanan fick man se lite mer vatten, med Klarälven och Sysjön. Det var faktiskt vatten på alla sidor för helt plötsligt öppnade sig skyarna och vi slet på oss regnkläderna och trampade vidare i strilande regn till Forshaga.

Forshaga Finbageri
Forshaga Finbageri

Där stannade vi på Forshaga finbageri och åt gott hembakat till väldigt humana priser – inga storstadspriser här inte! Efter fikat hade regnet avtagit och vi trampade vidare förbi ängar och hus. Skillnaden från landskapet i går var att man såg vatten ibland.

Smultron längs Klarälvsbanan
Smultron längs Klarälvsbanan

Lillkillen var nu rätt blöt, trött och sur. Det blev många stopp för ingenting. Kilometrarna segade sig fram och jag började snegla på klockan. Tåget tillbaka gick vid 5. Skulle vi hinna? Pock, lock och mutor bet inte längre. Resonera var inte läge för (“Bla, bla, bla, mamma!”). Vad gör man då? Långt bakom oss på raksträckan dök ett stort sällskap på 4 vuxna och 4 lite större barn upp. “Vart ska dom då?” undrade min 6 åring. “Tja, de ska väl till Karlstad de med, vägen går ju bara dit.” Då blev det eld i baken på killen. “Vi ska först! Vi ska vinna!”. Han satte av i full kula, det var rätt svårt att hänga med ibland. De nästa 15 km avverkade vi på mindre än en timme inkluderat två av och på med regnkläder stopp. Nu kändes det lugnare.

Början, eller slutet av Klarälvsbanan, beroende på vilket håll man kommer ifrån
Början, eller slutet av Klarälvsbanan, beroende på vilket håll man kommer ifrån.

Vi stannade för lunch några kilometer innan Karlstad och sen hade vi gott om tid och kunde njuta av solen som tittade fram och smultrona längs vägkanten. Vid halv 4 var vi vid slutet av banan och en halvtimme senare rullade vi in vid Clarion Hotel Plaza igen där Ton mötte oss och bytte cyklarna mot vårt bagage igen.

40 km per dag gick bra, även om det var i längsta laget för en 6 åring. En påhängscykel eller kortare sträcka hade gjort turen lite mer avslappnad och med fler pauser att titta på saker och leka. Det var i alla fall lättcyklat och jag är glad att jag inte valde Göta Kanal. Dippen ner i diket hade varit dop i kanalen!

Gällnö – vacker natur och fina stigar i skärgården

Vaxholmsbolaget – båt:
waxholmsbolaget.se – Båtar
Cinderellabåtarna:
www.stromma.se/stockholm/
Gällnö vandrarhem och info om ön:
gallno.se

Gällnö är vackert – som många andra skärgårdsöar – med klippor, ängar och skog. Det är tyst, avlägset och lantligt. Det är ganska folktomt med bara 35 permanent boende och 70 sommargäster. En gård med kor finns.

Sockerdricksträd på Gällnö - vid fiket.Gällnö är en perfekt ö om man vill vandra i vacker natur. Den är kanske inte lika lämplig för små barn som inte orkar gå så långt. Det blir minst ett par kilometer hur man än gör.

Vandringsstigar på GällnöFrån båten till vandrarhemmet är det ca 1,2 km, där finns även ett supermysigt café med väldigt goda hembakta bakverk – stanna gärna till för en fika – en handelsbod och en krog på kvällen.

Karta över Gällnö.Går man ytterligare 1,5 så finns det en liten fin strand att bada vid och ytterligare ett stycke upp kan man även låna roddbåtar och ro över till Knarklö – en trevlig sysselsättning. I närheten av badplatsen finns även en “jättegryta” från tiden då inlandsisen drog förbi. Den var kanske inte så “jätte”, utan ungefär en halvmeter i diameter och några decimeter djup. Kul ändå.

Naturen på Gällnö är vacker.Gillar man att vandra så har ön många bra stigar, längs stigarna växer smultron, blåbär och nypon. Det är ca 4 km till Gällnönäs på östra sidan av ön. Ta med myggmedel bara! De små blodsugarna var rätt nitiska när man gick genom skogen. Man kan också bara följa stigen norrut från badplatsen till Brännholmen, sitta på en vacker klippa och skåda ut över vattnet.

Gällnös vandrarhem från 1902.Stannar man över natten så finns det plats på både vandrarhemmet och i stugor. Båda är av rätt enkel standard men servicen väldigt trevlig. En lite märklig sak var att det är hänglås på utedasset och även toapappret är fastkedjat. Värdinnan på vandrarhemmet förklarar detta: “Jag har tröttnat på att tömma fulla tunga tunnor varje dag. Folk som passerade tyckte det var för allmänheten ingen respekterade skylten på dörren “Endast för vandrarhemmets gäster”. Dessutom tog folk ofta med sig en rulle när dom gick.” Ganska förståeligt att man sätter hänglås på dasset då!

Mysigt cafe på Gällnö.Det kan vara bra att planera att laga egen mat både till lunch och till kvällen. Eller så äter man lite kallskuret eller grillkorv i baren vid handelsboden, eller tar en fika i det fina caféet. Det är annars ett trevligt ställe att avnjuta en öl eller ett glas vin efter middagen.

Vid Gällnö brygga.Vi kom med båt från Grinda, och därifrån tar det bara en kvart. Från Stockholm tar det en timme och en kvart eller 1,5 timmar beroende på vilken båt man tar. Funkar för en dagsutflykt, men varför inte passa på att stanna en natt och känna sig lite extra ledig?

Grinda – en barnvänlig naturnjutar ö

Naturen i norra grinda

Vaxholmsbolaget – båt:
waxholmsbolaget.se – Båtar
Cinderellabåtarna:
www.stromma.se/stockholm/
Grinda information:
grinda.se
Grindas wärdshus information:
grindawardshus.se/vandrarhem-stugby/

Det är härligt att se Stockholm glida iväg när man lämnar stan med en skärgårdsfärja. Solen speglar sig på vattnet och de två timmar resan tar gör att man får en skön omställning till ledigheten. Det känns som semester.

Brunn på Grinda.Båtarna lägger till vid både norra och södra sidan av ön. De flesta på södra sidan. Vi väljer en båt som stannar vid norra änden av ön. En bra anledning att få vandra över hela ön.

Karta över Grinda.Det är vackra skogsvägar utan trafik man promenerar fram på. Ön är ganska liten så promenaden tar mindre än en halvtimme. Vill man vandra mer finns även Grindastigen som är 2,5 km stig som tar en över klippor, över ängar och genom vacker natur. Vill man bada finns det en strand vid norra sidan, en i mitten och en vid södra sidan. Den i mitten är finast, och så klar är det också mest folk där. Fördelen med den stranden är också att den är nära både Caféet, Framfickan och Wärdshuset. Bra om man blir hungrig eller bara glassugen.

Utsikt från stugan i Grinda stugby.Grinda går bra att göra en dagstur till. Det är bara att ta handväskan, baddräkten och åka. Det finns fik på båten och mat när man är framme. Man kan också bo över natten om man vill göra en helgtur.

Stugbyn i Grinda
Kvarnbäcken, en stuga i Grinda stugby.

Vi hyrde en stuga i Grinda stugby och stannade en natt. Stugan var liten och hade kyl, kokplatta, två sängar och ett litet bord. Utedass och vatten fanns längre bort. Från stugan hade vi underbar utsikt över vattnet.

Underhållning på Framfickan i Grinda.På kvällen vandrade vi till Framfickan, restaurangen vid vattnet för lite mat. Kanske inte den bästa maten, mycket friterat och flottigt, men stämningen var god med charmig personal och en kille som spelade gitarr. Utsikten med havet och klipporna i bakgrunden gjorde också sitt. Havet var stilla, båtarna gled förbi och det känns som man är ledigt på riktigt.
Bryggan i södra Grinda.

Sala silvergruva – en svensk skatt

Kontaktuppgifter till bokningen:
E-post: bokning@salasilvergruva.se
Telefon: 0224-67 72 60
Sala Silvergruva vandrarhem:
Vandrarhem
Karta:
Google maps

Sala silvergruva. En av Sveriges “kändisar”. Ett besök som är rätt långt utanför tullarna, men ändå kan avklaras på en dag. Vi valde att ta det lite lugnare och stanna en natt på vandrarhemmet. Det fick pris 2010 och var väldigt trevligt. Det gamla ungkarlshotellet i Sala silvergruva har gjorts om till vandrarhem. Vi fick övernatta i vedförrådet, eller det som varit vedförråd tidigare och golvet bar spår av yxhugg.

Man kan gott och väl klara av visiten på en dag. Med en 3- och en 5-åring blev det lilla gruväventyret som gällde. Vi fick höra lite historia och vandrade sen ner till 26 meters djup. Där fick vi höra att gruvfrun höll till, så vi var noga att knacka tre gånger i väggen för att varna henne, men det blev ändå lite läskigt, så det var skönt att vända upp ur kylan och fukten till solen igen. Efter det blev det skattjakt som tog oss runt området. Vi upptäckte även museet som hade en modell av hur gruvan såg ut, det var ett bra sätt att förstå hur allt funkade. Det var ganska fascinerande att tänka sig allt slit och släp de höll på med för att få upp “bara” 3-4 kg silver om året!

Efter det var vi i princip klara. Det fanns inte så mycket mer att göra än att äta glass.
På kvällen var som tur var värdshuset öppet, så vi kunde äta kvällsmat där. Det är inte öppet varje dag, så planerar man att åka dit är det bästa att kolla eller ta med och laga i självhushållet.

På vägen dit tog vi taxi från stationen, för en dryg hundralapp.
Vi tänkte ta bussen tillbaka till Sala, men den kom inte. Det går ca 3 turer om dagen, vissa behöver förbeställas och vissa går lite si och så. Så, vi promenerade ett par kilometer tillbaka till stan. Det var en väldigt trevlig promenad med cykel- och gångbana hela vägen. Första biten genom ett villaområde, sen genom hela stan.

Vi stannade vid Stadsparken som hade bra lekplats och lekte några timmar. Sala är en sömnig liten stad, och har man barn som gillar att klappa hundar har man snart träffat en del folk. Nästan alla frågar “Ni är inte från stan, va?”. Med andra ord, ett ganska litet ställe. Men fint.

Efter ett dygn hade vi nog sett i princip allt. Det var dags att sätta sig på tåget tillbaka. Till t-centralen tar det 1 timme och en kvart.

Huvudstabadet – ett sommardopp i bassäng

Det finns lite olika sätt att ta sig till Huvudstabadet från “innanför tullarna”. Ett är att ta tunnelbana/buss till St. Erikplan, eller pendeln till Karlbergsstation. Sedan ta sig till slutet av Rörstrandsgatan och promenera ca 2 km eller en halvtimme på en vacker promenad som tar dej förbi Karlbergsslott, Pampas mariana och följer vattnet hela vägen. I stort sett omöjligt att gå vilse.

Gå till slutet av Rörstrandsgatan, nerför backen, förbi P-snurran och under järnvägsbron. Över motorvägen på gångvägen och sen är du vid Karlbergsslott. Därifrån följer man bara vattnet hela vägen tills man är framme vid Huvudstabadet. Vill man skippa promenaden och ta tunnelbanan tar man blå linjen från t.ex. Fridhemsplan till och kliver av vid Västra skogen. Sen är det bara ca 850 meters promenad.

Men, är det badväder så är det fint väder, så jag röstar för promenaden!
Inträde är 60 kr för vuxen, en tjuga för de över 5 och gratis för de under 5. Rätt prisvärt!

Vill man så tar man med en picknick, annars blir det korv och glass från kiosken, så det går att komma nästan helt opreppad också. Det finns ordentliga omklädningsrum med dusch och riktig toa, om än ganska ostädad.
Bassängerna är skapligt varma och det finns en stor grund för småttingar, en mellandel för yngre barn och ett par längor för motionssimmare. En bra bassäng och som hönsig förälder har man bra överblick över de olika bassängerna.
En trevlig dagsutflykt.