Björkögården – med fin strand, bra fiske och kanoter

Karta över Björkö:
Maps.Google.se
Åka kommunalt med SL (sök på hållplats “Björkögården/Västra Edsvik”)
Sl.se
Björkögårdens hemsida:
Björkögården.se

Björkö är en av de största öarna i skärgården. Kanske även en av de populäraste eftersom det är så lätt att ta sig dit och det finns mycket att göra, bada, skogspromenader, fiska och hyra kanoter. Skärgårdsbåtarna lägger till vid Björkö brygga på södra delen och den är även tillgänglig med den kommunala bussen 636 från Norrtälje och med bil.
Från Tekniska Högskolan i Stockholm till Björkögården/Västra Edsvik tar det ca 2 timmar och en kvart och bussarna går ett par gånger om dagen. Buss 676 går till Norrtälje och ansluter till buss 636 där. Väljer man att ta båten så stannar Vaxholmsbolagets båtar vid Östersjös Brygga som är 10 km från Björkögården. Hållplatsen Björkögården/Västra Edsvik är ca 500 meter från gården.

Det finns ett antal öar som heter Björkö, den jag pratar om här hittar du om du söker på “Björkögården/Västra Edsvik” och ligger utanför Norrtälje.

Jag har varit på Björkö några gånger, men just den här turen gick till Björkögården. Området heter även Sandviken. Här är en karta var Björkögården ligger.

Vill man stanna några nätter så har Björkögården både självhushåll och helpension. Vi valde att bo i självhushåll. Standarden var väldigt enkel, men så var priset också väldigt bra.

Bryggan vid Björkögården
Bryggan vid Björkögården

Läget kan nästan inte bli bättre. Det är en fin gräsmatta utanför gården och nära till en fin liten sandstrand som är väldigt långgrund och bra för barn att bada på. Ett sött litet båthus ligger precis bredvid och det är skönt att sitta på bryggan och lapa sol medans barnen plaskar i vattnet – den var även väldigt lättillgänglig för både barnvagn och rullstol. Går man en liten bit bort finns det klippor att bada vid och en brygga att fiska från. Det är rätt mycket tång i vattnet så räkna med att en del drag försvinner! Det finns annars både abborre och gäddor som kan nappa på kroken.

Vi badade hela dagen och framåt eftermiddan hyrde vi en roddbåt och rodde ut till en liten holme och klev av där, mest för skojs skull. Det finns även kajaker och kanoter att hyra och flytvästar till barn. Är man många barn kanske man ska tänka på att ta med några extra flytvästar.

Vi lagade middag i köket och åt på bänkarna utanför. Det gjorde myggen också. På oss. Jag tror aldrig jag har haft så många myggbett förut, och barnen fick myggbett på myggbetten… men det hör väl till sommaren.

Maten vi lagade tog vi med oss hemifrån. Åker man kommunalt är det nog bäst. Det finns en ICA affär 3 km därifrån, men bussarna går sällan. En glasskiosk finns det i alla fall i receptionen, och den besökte vi förstås varje dag.

Efter kvällsmaten spelade vi fotboll och lite volleyboll på planerna bredvid gården. Regnar det finns det även pingisbord, men vi kunde vara ute så det behövdes inte.

Vid rutschkanan upptäckte vi även ett väldigt fint smultronställe, men massor av goda bär. I skogen fanns det blåbär som vi plockade. Ganska snabbt fick vi ihop så att det skulle räcka till blåbärspaj. Fast de hamnade i frukostfilen i stället! Gott det med.

Det här är ett ställe man kan besöka en solig helg eller lite längre tid. En dagstur känns lite kort. En natt är ju trevlig att stanna i alla fall!

Klarälvsbanan – cykelsemester i miniformat – utan backar och trafik!

Klarälvsbanan – information:
Klaralvsbanan.se
Buss mellan Karlstad och Munkfors:
SJ.se
Dömle Herrgård:
Domle.se

Den här turen är en tvådagars cykeltur på Klarälvsbanan, en gammal banvall som asfalterats. Cyklingen är lättillgänglig, platt och fin asfalt och ingen trafik. Turen bokades genom Swedish Cycling (verkar ha stängt nu), som fixade boende, hyrde ut cyklar och transporterade bagaget.

Min 6-åring har precis lärt sig cykla. Älskar att cykla. Sommaren nalkades och jag började fundera på om man inte skulle ta en cykelsemester med honom. Bara vi två. Jag tittade först på Göta kanal, men såg framför mig en vinglande 6-åring på dragvägarna, några decimeter från kanten. Skulle han cykla med flytväst då? En annan rutt jag hade i bakhuvudet var Klarälvsbanan.

Klarälvsbanan är en 22 mil lång cykelled längs en nedlagd banvall i Värmland, från Karlstad till Hagfors. Den är alltså både ganska platt och asfalterad och framförallt trafikfri. Perfekt.

Att börja med 22 mil kändes lite väl drastiskt. Det längsta vi cyklat hittills var runt en mil, men… han är ganska energisk och med ett par fika och matpauser borde man väl klara 3-4 mil om dagen? Jag är bilfri och SJ gör det väldigt krångligt att ta cykeln på tåget, så planen var att hyra cyklar på plats. Efter lite googlande så hittade jag Swedish Cykling (som verkar ha stängt ner per 2017) och även om hemsidan ser lite utdaterad ut och bara är på engelska så fick jag väldigt trevligt bemötande och tydlig kommunikation under bokningsprocessen. Jag bokade övernattning i Karlstad och i Dömle och planerade att ta bussen till Munkfors på morgonen dag 1 och sedan cykla tillbaka till Karlstad över två dagar.

Dag 1: Stockholm till Karlstad

Jag och min 6-åring kom med tåget till Karlstad på eftermiddagen och checkade in på Clarion Hotel Plaza. Min 6-åring var fascinerad av att hissen var av glas med utsikt över matsalen och att även rummen såg ut över matsalen. Vädret var fint och vi en promenad till Marieberg, ett trevligt område lite utanför som har lekplatser, bad, grisar och kaniner och lite andra djur att titta på.

Munkfors Turistbyrå
Munkfors Turistbyrå där vi hämtade cyklar och kartor.

Dag 2: Munkfors till Dömle Herrgård ca 40 km

Vi klev upp tidigt och hängde på låset till frukosten, en standard frukost med ägg, korv, müsli och bröd. Klockan 8:05 tog vi buss 600 till Munkfors (129 kr, 6 åringar åker gratis). En timme och en kvart senare var vi framme i Munkfors och Ton från Swedish Cycling mötte oss vid turistbyrån med cyklar, kartor och hund. Cyklarna och kartorna var till oss. Hunden och vårt bagage följde med Ton. Med oss hade vi bara regnkläder och lite godsaker till lunch. Det finns Konsum och ICA i Munkfors om man behöver proviantera.

Fika paus
I början var det mer fika pauser än cykling.

Klockan hade hunnit bli 10 och det var dags att börja trampa.
Några hundra meter bort började Klarälvsbanan. Vi svängde vänster mot Karlstad. De första 3 kilometrarna gick i snigelfart. 6 åringen var inte van vid cykeln och stannade varje 100 meter och grejade med växlar, bromsar och kliade på myggbett. En fika paus skulle han ha också varje kilometer.

Värmländs skog på Klarälvsbanan.
Värmländsk skog på Klarälvsbanan.

Det fanns inte så många bänkar och rastställen att sitta på, så man fick hitta någon stock eller sitta i dikeskanten. Det gick ju bra det med. I det här tempot skulle det ta hela dagen – och natten – att komma fram. Många stop blev det, när det trampades var det mellan 8 km / timme (“Det här är tråkigt, mamma!”) och 25 km per timme (“Kör på nu så ska vi se om vi hittar något glasställe!”). Några turer ner i diket och några vurpor blev det också.

Klarälvsbanan är rak, platt och trafikfri – bra för någon som just lärt sig cykla. Vi trampade fram genom Värmländska ängar, skogar och ett par villaområden. Hollsby och Ransätter rullade förbi.

Paus i Ransäter
Paus i Ransäter

Klarälven såg vi dock inte röken av. Klarälvsbanan är väldigt väl skyltad med regelbundna kartor som visar hur långt det är kvar. Det är i princip omöjligt att åka vilse. Asfalten är bra och vi mötte både inlinesåkare och folk på rullskidor och med barnvagnar.

Glass på loppis efter Olsätter
Glass på loppis efter Olsätter

Lunchmackorna åt vi strax efter Olsätter, där vi hittade en loppis som även sålde glass! Aldrig har jag hört någon så glad över att se en glassgubbe! Och välförtjänt var den också. Efter glassen hittade vi ett bra tempo och takt som funkade. Visst stannade i och fikade, tittade på myror och ormbunkar men vi rullade på i 10-15 km per timme bredvid varandra och småsnackade. Riktigt, riktigt mysigt.

Bro vid Klarälven på Klarälvsbanan
Bro vid Klarälven på Klarälvsbanan

Vi höll bra tempo ända till Deje där vi stannade och tog en dricka. Vi fick även se den första skymten av Klarälven, när vi cyklade över bron.

Dömle Herrgård
Dömle Herrgård

Nu var klockan runt 4 och vi hade varit på väg i 6 timmar. Orken var slut och det var 5 km kvar till Dömle Herrgård där vi skulle bo – en avstickare från Klarälvsbanan. Efter både mutor, lockande och pockande fick jag igång 6 åringen igen. (Bolibompa på hotellet var vad som fick honom upp på sadeln igen!). Han körde som en raket på sista energin 4 km till. Sen tog det slut igen och den sista kilometern gick vi. Efter 7 timmar var vi äntligen framme. Efter incheckning la vi oss raklånga på sängen. Till 6 åringens stora besvikelse fanns ingen Bolibompa! (“Vilket ruttet hotell!”). Själv tyckte jag det var fint och lantligt. Rummen var enkla men huvudbyggnaden desto mer herrgårdslik.
Till middag kunde man få 3 rätters, men för barnsällskap med myror i benen gick det bra att beställa chorizo eller kyckling. Mycket gott i alla fall.

På väg ut från Dömle Herrgård.
På väg ut från Dömle Herrgård.

Dag 3: Deje till Karlstad ca 38 km

Sträckan Deje-Karlstad är 30 km men med 5 km extra från Dömle Herrgård tillbaka till Klarälvsbanan och 3 km i slutet på banan till stationen så hade vi 38 km framför oss.
Benen var lite trötta och rumpan manglad så vi startade tidigt – 8:30 satte vi av efter en mycket god frukost. De första 5 km till Deje är på vanlig väg med trafik.

Deje längs Klarälvsbanan
Deje längs Klarälvsbanan

Tillbaka på Klarälvsbanan fick man se lite mer vatten, med Klarälven och Sysjön. Det var faktiskt vatten på alla sidor för helt plötsligt öppnade sig skyarna och vi slet på oss regnkläderna och trampade vidare i strilande regn till Forshaga.

Forshaga Finbageri
Forshaga Finbageri

Där stannade vi på Forshaga finbageri och åt gott hembakat till väldigt humana priser – inga storstadspriser här inte! Efter fikat hade regnet avtagit och vi trampade vidare förbi ängar och hus. Skillnaden från landskapet i går var att man såg vatten ibland.

Smultron längs Klarälvsbanan
Smultron längs Klarälvsbanan

Lillkillen var nu rätt blöt, trött och sur. Det blev många stopp för ingenting. Kilometrarna segade sig fram och jag började snegla på klockan. Tåget tillbaka gick vid 5. Skulle vi hinna? Pock, lock och mutor bet inte längre. Resonera var inte läge för (“Bla, bla, bla, mamma!”). Vad gör man då? Långt bakom oss på raksträckan dök ett stort sällskap på 4 vuxna och 4 lite större barn upp. “Vart ska dom då?” undrade min 6 åring. “Tja, de ska väl till Karlstad de med, vägen går ju bara dit.” Då blev det eld i baken på killen. “Vi ska först! Vi ska vinna!”. Han satte av i full kula, det var rätt svårt att hänga med ibland. De nästa 15 km avverkade vi på mindre än en timme inkluderat två av och på med regnkläder stopp. Nu kändes det lugnare.

Början, eller slutet av Klarälvsbanan, beroende på vilket håll man kommer ifrån
Början, eller slutet av Klarälvsbanan, beroende på vilket håll man kommer ifrån.

Vi stannade för lunch några kilometer innan Karlstad och sen hade vi gott om tid och kunde njuta av solen som tittade fram och smultrona längs vägkanten. Vid halv 4 var vi vid slutet av banan och en halvtimme senare rullade vi in vid Clarion Hotel Plaza igen där Ton mötte oss och bytte cyklarna mot vårt bagage igen.

40 km per dag gick bra, även om det var i längsta laget för en 6 åring. En påhängscykel eller kortare sträcka hade gjort turen lite mer avslappnad och med fler pauser att titta på saker och leka. Det var i alla fall lättcyklat och jag är glad att jag inte valde Göta Kanal. Dippen ner i diket hade varit dop i kanalen!

Gällnö – vacker natur och fina stigar i skärgården

Vaxholmsbolaget – båt:
waxholmsbolaget.se – Båtar
Cinderellabåtarna:
www.stromma.se/stockholm/
Gällnö vandrarhem och info om ön:
gallno.se

Gällnö är vackert – som många andra skärgårdsöar – med klippor, ängar och skog. Det är tyst, avlägset och lantligt. Det är ganska folktomt med bara 35 permanent boende och 70 sommargäster. En gård med kor finns.

Sockerdricksträd på Gällnö - vid fiket.Gällnö är en perfekt ö om man vill vandra i vacker natur. Den är kanske inte lika lämplig för små barn som inte orkar gå så långt. Det blir minst ett par kilometer hur man än gör.

Vandringsstigar på GällnöFrån båten till vandrarhemmet är det ca 1,2 km, där finns även ett supermysigt café med väldigt goda hembakta bakverk – stanna gärna till för en fika – en handelsbod och en krog på kvällen.

Karta över Gällnö.Går man ytterligare 1,5 så finns det en liten fin strand att bada vid och ytterligare ett stycke upp kan man även låna roddbåtar och ro över till Knarklö – en trevlig sysselsättning. I närheten av badplatsen finns även en “jättegryta” från tiden då inlandsisen drog förbi. Den var kanske inte så “jätte”, utan ungefär en halvmeter i diameter och några decimeter djup. Kul ändå.

Naturen på Gällnö är vacker.Gillar man att vandra så har ön många bra stigar, längs stigarna växer smultron, blåbär och nypon. Det är ca 4 km till Gällnönäs på östra sidan av ön. Ta med myggmedel bara! De små blodsugarna var rätt nitiska när man gick genom skogen. Man kan också bara följa stigen norrut från badplatsen till Brännholmen, sitta på en vacker klippa och skåda ut över vattnet.

Gällnös vandrarhem från 1902.Stannar man över natten så finns det plats på både vandrarhemmet och i stugor. Båda är av rätt enkel standard men servicen väldigt trevlig. En lite märklig sak var att det är hänglås på utedasset och även toapappret är fastkedjat. Värdinnan på vandrarhemmet förklarar detta: “Jag har tröttnat på att tömma fulla tunga tunnor varje dag. Folk som passerade tyckte det var för allmänheten ingen respekterade skylten på dörren “Endast för vandrarhemmets gäster”. Dessutom tog folk ofta med sig en rulle när dom gick.” Ganska förståeligt att man sätter hänglås på dasset då!

Mysigt cafe på Gällnö.Det kan vara bra att planera att laga egen mat både till lunch och till kvällen. Eller så äter man lite kallskuret eller grillkorv i baren vid handelsboden, eller tar en fika i det fina caféet. Det är annars ett trevligt ställe att avnjuta en öl eller ett glas vin efter middagen.

Vid Gällnö brygga.Vi kom med båt från Grinda, och därifrån tar det bara en kvart. Från Stockholm tar det en timme och en kvart eller 1,5 timmar beroende på vilken båt man tar. Funkar för en dagsutflykt, men varför inte passa på att stanna en natt och känna sig lite extra ledig?

Grinda – en barnvänlig naturnjutar ö

Naturen i norra grinda

Vaxholmsbolaget – båt:
waxholmsbolaget.se – Båtar
Cinderellabåtarna:
www.stromma.se/stockholm/
Grinda information:
grinda.se
Grindas wärdshus information:
grindawardshus.se/vandrarhem-stugby/

Det är härligt att se Stockholm glida iväg när man lämnar stan med en skärgårdsfärja. Solen speglar sig på vattnet och de två timmar resan tar gör att man får en skön omställning till ledigheten. Det känns som semester.

Brunn på Grinda.Båtarna lägger till vid både norra och södra sidan av ön. De flesta på södra sidan. Vi väljer en båt som stannar vid norra änden av ön. En bra anledning att få vandra över hela ön.

Karta över Grinda.Det är vackra skogsvägar utan trafik man promenerar fram på. Ön är ganska liten så promenaden tar mindre än en halvtimme. Vill man vandra mer finns även Grindastigen som är 2,5 km stig som tar en över klippor, över ängar och genom vacker natur. Vill man bada finns det en strand vid norra sidan, en i mitten och en vid södra sidan. Den i mitten är finast, och så klar är det också mest folk där. Fördelen med den stranden är också att den är nära både Caféet, Framfickan och Wärdshuset. Bra om man blir hungrig eller bara glassugen.

Utsikt från stugan i Grinda stugby.Grinda går bra att göra en dagstur till. Det är bara att ta handväskan, baddräkten och åka. Det finns fik på båten och mat när man är framme. Man kan också bo över natten om man vill göra en helgtur.

Stugbyn i Grinda
Kvarnbäcken, en stuga i Grinda stugby.

Vi hyrde en stuga i Grinda stugby och stannade en natt. Stugan var liten och hade kyl, kokplatta, två sängar och ett litet bord. Utedass och vatten fanns längre bort. Från stugan hade vi underbar utsikt över vattnet.

Underhållning på Framfickan i Grinda.På kvällen vandrade vi till Framfickan, restaurangen vid vattnet för lite mat. Kanske inte den bästa maten, mycket friterat och flottigt, men stämningen var god med charmig personal och en kille som spelade gitarr. Utsikten med havet och klipporna i bakgrunden gjorde också sitt. Havet var stilla, båtarna gled förbi och det känns som man är ledigt på riktigt.
Bryggan i södra Grinda.

Sala silvergruva – en svensk skatt

Kontaktuppgifter till bokningen:
E-post: bokning@salasilvergruva.se
Telefon: 0224-67 72 60
Sala Silvergruva vandrarhem:
Vandrarhem
Karta:
Google maps

Sala silvergruva. En av Sveriges “kändisar”. Ett besök som är rätt långt utanför tullarna, men ändå kan avklaras på en dag. Vi valde att ta det lite lugnare och stanna en natt på vandrarhemmet. Det fick pris 2010 och var väldigt trevligt. Det gamla ungkarlshotellet i Sala silvergruva har gjorts om till vandrarhem. Vi fick övernatta i vedförrådet, eller det som varit vedförråd tidigare och golvet bar spår av yxhugg.

Man kan gott och väl klara av visiten på en dag. Med en 3- och en 5-åring blev det lilla gruväventyret som gällde. Vi fick höra lite historia och vandrade sen ner till 26 meters djup. Där fick vi höra att gruvfrun höll till, så vi var noga att knacka tre gånger i väggen för att varna henne, men det blev ändå lite läskigt, så det var skönt att vända upp ur kylan och fukten till solen igen. Efter det blev det skattjakt som tog oss runt området. Vi upptäckte även museet som hade en modell av hur gruvan såg ut, det var ett bra sätt att förstå hur allt funkade. Det var ganska fascinerande att tänka sig allt slit och släp de höll på med för att få upp “bara” 3-4 kg silver om året!

Efter det var vi i princip klara. Det fanns inte så mycket mer att göra än att äta glass.
På kvällen var som tur var värdshuset öppet, så vi kunde äta kvällsmat där. Det är inte öppet varje dag, så planerar man att åka dit är det bästa att kolla eller ta med och laga i självhushållet.

På vägen dit tog vi taxi från stationen, för en dryg hundralapp.
Vi tänkte ta bussen tillbaka till Sala, men den kom inte. Det går ca 3 turer om dagen, vissa behöver förbeställas och vissa går lite si och så. Så, vi promenerade ett par kilometer tillbaka till stan. Det var en väldigt trevlig promenad med cykel- och gångbana hela vägen. Första biten genom ett villaområde, sen genom hela stan.

Vi stannade vid Stadsparken som hade bra lekplats och lekte några timmar. Sala är en sömnig liten stad, och har man barn som gillar att klappa hundar har man snart träffat en del folk. Nästan alla frågar “Ni är inte från stan, va?”. Med andra ord, ett ganska litet ställe. Men fint.

Efter ett dygn hade vi nog sett i princip allt. Det var dags att sätta sig på tåget tillbaka. Till t-centralen tar det 1 timme och en kvart.

Huvudstabadet – ett sommardopp i bassäng

Det finns lite olika sätt att ta sig till Huvudstabadet från “innanför tullarna”. Ett är att ta tunnelbana/buss till St. Erikplan, eller pendeln till Karlbergsstation. Sedan ta sig till slutet av Rörstrandsgatan och promenera ca 2 km eller en halvtimme på en vacker promenad som tar dej förbi Karlbergsslott, Pampas mariana och följer vattnet hela vägen. I stort sett omöjligt att gå vilse.

Gå till slutet av Rörstrandsgatan, nerför backen, förbi P-snurran och under järnvägsbron. Över motorvägen på gångvägen och sen är du vid Karlbergsslott. Därifrån följer man bara vattnet hela vägen tills man är framme vid Huvudstabadet. Vill man skippa promenaden och ta tunnelbanan tar man blå linjen från t.ex. Fridhemsplan till och kliver av vid Västra skogen. Sen är det bara ca 850 meters promenad.

Men, är det badväder så är det fint väder, så jag röstar för promenaden!
Inträde är 60 kr för vuxen, en tjuga för de över 5 och gratis för de under 5. Rätt prisvärt!

Vill man så tar man med en picknick, annars blir det korv och glass från kiosken, så det går att komma nästan helt opreppad också. Det finns ordentliga omklädningsrum med dusch och riktig toa, om än ganska ostädad.
Bassängerna är skapligt varma och det finns en stor grund för småttingar, en mellandel för yngre barn och ett par längor för motionssimmare. En bra bassäng och som hönsig förälder har man bra överblick över de olika bassängerna.
En trevlig dagsutflykt.

Waldemarsudde – en försmak av våren

Museet och öppettider:
Waldemarsudde.se

Den här utflykten är ju inte utanför tullarna, men den är så fin och lite bortglömd, så den förtjänar att nämnas ändå. Dessutom känns den som man är på landet – nära naturen i alla fall.

När våren närmar sig och man längtar efter blommor och vill se hur långt blåsippor och vitsippor har kommit är en tur till Waldemarsudde att rekommendera. Det är enkelt att ta sig dit, man tar bara spårvagnen från Kungsträdgården / Sergelstorg och är där en kvart senare.

Parken är stor hela egendomen är 70 000 kvadratmeter – och vackert omgiven av vatten, på tre sidor i alla fall. Det finns klippor, stigar, ängar, träd, rabatter och en liten stenig strandkant. Det växer kastanjer och popplar.

Det finns en fin slinga som tar dig runt hela udden. Ta gärna med en picknick och ät den på en bänk, en klippa eller i gräset och titta ut över vattnet. Tar man högervarvet runt udden så går sista biten genom en skogsdunge där blåsipporna tittar upp genom gräset. Underbar vårkänsla.

Vill man inte bara ströva runt i naturen så finns det även ett museum, ett galleri, butik och café.

Siaröfortet: Soligt sommarparadis i skärgården

Båt med Blidösundsbolaget:
blidosundsbolaget.se – Båtar
Siaröfortet information:
antrhopia.se – SiaröfortetSTF Vandrarhem Siaröfortet:
svenskaturistforeningen – Siarofortet
Österåkers information:
svetur.se

Vandrarhemmet på Siaröfortet, eller Kyrkogårdsön.

Jag hade aldrig varit på Siaröfortet, och inte heller speciellt mycket i skärgården, så jag hade inte direkt några förväntningar på resan.

Båten gick från Strömkajen (utanför Grand hotell). Det fanns två turer på morgonen mot Arholma med Blidösundsbolaget.

På båten fanns lite mackor, fika och glass att förnöja sig med under den knappa 2 timmar långa färden till Kyrkogårdsön, eller Siaröfortet.

Båten puttrade fram och vi satt förnöjt och tittade på öarna vi passerade på vägen.
Väl framme vid Kyrkogårdsön var det bara en kort bit till STF Vandrarhem Siaröfortet. Ön är väldigt liten, ungefär halva ön består av fortet, och resten en kolerakyrkogård – som finns markerad med en skylt, annars skulle man trott att det var vanlig skog – grillplats, badplats, bastu och gästhamn.

Det finns även två kanoter att hyra och en boulebana. Ön är väldigt liten, man går runt den på en kvart eller så, stannar man till och plockar blåbär och smultron så tar det kanske lite längre. Men, vad gör det… vid vandrarhemmet fanns metspön att låna för att sitta på bryggan och njuta och så klart badplats. Man kan också avnjuta en vedeldad bastu på kvällen för att sedan hoppa i från bryggan. Bra för cirkulationen!

Kullarna ovanpå bunkarna på Siaröfortet.

Förutom de obligatoriska skärgårdsklippbaden fanns också en liten sandstrand strax nedanför vandrarhemmet. Det blev djupt ganska fort men det gick bra även för små barn att plaska vid kanten. Vattnet var svalkande skönt.

Vandrarhemmet var väldigt trevligt, men tillmötesgående personal och prisvärt. Ännu lite billigare blir det om man är medlem i Svenska Turist Föreningen, STF. I fiket fanns mackor och soppa till lunch, och en rätt till kvällsmat. Det framgick inte riktigt av hemsidan, så vi hade mat med oss. Självhushållsköket var bra och funkade fint att laga mat i. Men, vill man så kan man komma tomhänt.

Kanon ovanpå bunkrarna på Siaröfortet.

Fortet som egentligen skulle legat på Siarö och inte på Kyrkogårdsön, därav namnet, var roligt att springa runt på översidan och utforska vallgravarna. Även om man inte är speciellt intresserad av historia så var det kul att lyssna på den guidade turen som går en gång om dagen. Fortet var omodernt redan när det blev klart så det användes knappt och är därför välbevarat. Långa gångar leder inuti fortet till sovsalar, kök och kommandobryggan. Det är kyligt och blött därinne, och var klassat som obeboeligt redan från början. Det var skönt att komma ut i solen igen.

Tunnel inuti bunkern i Siaröfortet.

Vi stannade två nätter och de kändes som en bra tid att utforska ön. En natt hade funkat det med. Det fanns bara en tur tillbaka på söndagskvällen med ångbåten s/s Blidösund. Vi hade bokat middag på båten, ångbåtsbiff. Mycket gott. Resan tillbaka tog lite längre, 2,5 timmar så vi utforskade båten och var nere hos eldaren och tittade på medans de kastade in kol i ångpannan. De eldade för fullt, för det kom nämligen ett annat ångfartyg bredvid och då blev det tävling tillbaka till Stockholm. Vår båt vann och eldaren och kaptenen skuttade upp och ner av glädje. Barnen också. 🙂