Paradiset – ett naturreservat i Stockholm

Karta till Bruket:
Maps.Google.se
Huddinge kommuns information om Paradiset:
naturkartan.se
Länsstyrelsens information om Paradiset:
Lansstyrelsen.se
Information från Föreningen Paradiset Hanvedens vänner:
Paradiset-hanveden.se
Åka kommunalt med SL (sök på hållplats “Bruket”)
Sl.se

Om du gillar att vandra i skogen så är Paradiset kanske platsen för dej? Paradiset ligger i Huddinge, i ett område som heter Hanveden. Området är ett naturreservat. Åker man kommunalt tar det en dryg timme, och man åker då pendeltåg till Huddinge och sedan buss 709 mot Lämna och kliver av vid Bruket.

Karta över Paradiset
Karta över Paradiset med vandringsstigarna utmärkta.

Det är bra att ha en karta med sig, även om vandringsstigarna är markerade så är det inte solklart vilket håll man ska gå för att komma till stigarna. Inga skyltar finns. Som tur var hade jag plockat upp en karta från en tidigare tur. Kartorna finns att hämta vid Paradisets parkering och vid torpet Paradiset där föreningen Paradiset-Hanvedens vänner finns, men åker man buss är det bra att ha med sig en. De finns att hämta i receptionen i Tekniska nämndhuset, Sjödalsvägen 29 i Huddinge, men kan du inte ta dig dit så kan du maila Huddinge kommun på naturvard@huddinge.se så skickar de en till dig.

Read more

Möja – en bra ö för cykling och god mat

Möja turistinformation:
mojaturistinfo.se
Möja Värdshus:
mojavardshus.se
STF Möja vandrarhem:
stfmoja.se
Vaxholmsbolaget – båt:
waxholmsbolaget.se – Båtar
Cinderellabåtarna:
www.stromma.se/stockholm/

Vi kom till Möja med båt från Gällnö, en resa på 1 timme och 35 minuter. Från Stockholm tar det 2,5-3 timmar beroende på vilken båt man tar.
Möja är en av de största öarna och det märks att det finns många bofasta. Där finns ”riktiga” Coop-butiker, en på norra sidan och en på södra – där det till och med finns ett systembolag. Ön är inte lika tyst som andra skärgårdsöar, befolkningens flakmoppar, fyrhjulingar och gräsklippare bidrar till en ”villahusområdeskänsla”.

Pärlan på Möja. Krogen (inte Värdshuset) vid Möjas brygga Berg på Möja.
Pärlan på Möja. Krogen (inte Värdshuset, det är ett gult hus några hundra meter upp) vid Möjas brygga Berg på Möja.

Vi kom med båt från Gällnö, det är en lite tystare ö. Kontrasten mot Möja är ganska stor. Kommer man från Stockholm kanske det ändå känns som landet.

Vandrarhemmet på Möja.
Vandrarhemmet på Möja.

Båtarna stannar vid ett antal bryggor. Vi gick av i Berg eftersom vi var inbokade på STF:s vandrarhem några hundra meter därifrån. Vandrarhemmet hade en enkel standard med flerbäddsrum och ett litet kök. Det hade inte riktigt samma mysiga känsla som en del andra vandrarhem i skärgården men det var rent och personalen var trevlig. Vandrarhemmet hade ingen dusch, några hundra meter upp fanns det ett gym där man kunde duscha.

Cykeluthyrning finns lite varstans på Möja.
Cykeluthyrning finns lite varstans på Möja.

Cyklar fanns det att hyra precis utanför dörren och även på ett flertal andra ställen runt ön. Vi tog en cykeltur runt ön. Först till norra spetsen, Långvik, en sträcka på runt 5 km. Vi cyklade förbi hus, skog, blomstrande ängar och några getter som gick och betade. Det fanns en affär och en hamn, men inte så mycket annat. På vägen dit passerade vi en fiskrestaurang, Wikströms fisk, som alla talade varmt om. Fast vi provade den inte, utan cyklade tillbaka till Berg för att äta lunch. Det fanns ett bageri vid Möjas Värdshus. Bageriet var väldigt trevligt och hade hembakat och fräscha räksallader.

Cykla på de fina grusvägarna på Möja.
Cykla på de fina grusvägarna på Möja.

Efter lunch cyklade vi så långt vi kunde komma på västra sidan. Det blev ett par kilometer. Cykelturen gick längs en trevlig skogsväg som slutade vid en liten by. Trevligt att se, men det fanns inte så mycket att göra där heller. Någonstans längs vägen skulle det ligga en badplats, men den hittade vi aldrig. Vi kunde inte se någon skylt, så vi åkte och satte oss på några klippor istället. Man skulle kunna säga att de är typiska vackra skärgårdsklippor med måsar som svävar ovanför på behörigt avstånd.

Cykla på Möja till de olika samhällena.
Cykla på Möja till de olika samhällena.

Vi kanske hade otur, men vi hittade inte så mycket att göra för barn förutom att cykla och äta glass. Men det är ju inte helt fel det heller. Cykelvägarna är små grusvägar med väldigt lite trafik. Befolkningen tar sig runt på flakmoppar och fyrhjulingar.

Stekt strömming på Möjas Värdshus.
Stekt strömming på Möjas Värdshus.

På kvällen kunde vi välja mellan fiskrestaurangen Wikströms som ska bokas i förväg på 08-571 64 170, Pärlan vid hamnen, där det även finns en bar eller Möjas värdshus. Vi var så nöjda med lunchen att vi styrde stegen tillbaka till Möjas värdshus för middag. Där är mysigt och det är lika trevlig att sitta inne bakom glasväggarna som ute i trädgården. Personalen är trevlig, tar sig tid och stressar varken med efterrätten eller notan. Och maten är helt fantastisk. En örtinbakad lax på en bädd av spenat kanske inte låter så exotiskt, men varje tugga är en njutning. Pepparsteken med potatiskaka (mer som potatisgratäng) får också ett fantastiskt betyg och vinet är gott till.

Menyn på Möja Värdshus. Mycket gott finns det!
Menyn på Möja Värdshus. Mycket gott finns det!

Även om det inte fanns så mycket annat att göra på Möja än att cykla, så är det ändå värt att stanna till där för en god lunch eller middag. Eller kanske rent av ta en vintertur när julmarknaden öppnar. Jag vet inte när, men tillbaka ska jag!

Långvik brygga på Möja.
Långvik brygga på Möja.

Gällnö – vacker natur och fina stigar i skärgården

Vaxholmsbolaget – båt:
waxholmsbolaget.se – Båtar
Cinderellabåtarna:
www.stromma.se/stockholm/
Gällnö vandrarhem och info om ön:
gallno.se

Gällnö är vackert – som många andra skärgårdsöar – med klippor, ängar och skog. Det är tyst, avlägset och lantligt. Det är ganska folktomt med bara 35 permanent boende och 70 sommargäster. En gård med kor finns.

Sockerdricksträd på Gällnö - vid fiket.Gällnö är en perfekt ö om man vill vandra i vacker natur. Den är kanske inte lika lämplig för små barn som inte orkar gå så långt. Det blir minst ett par kilometer hur man än gör.

Vandringsstigar på GällnöFrån båten till vandrarhemmet är det ca 1,2 km, där finns även ett supermysigt café med väldigt goda hembakta bakverk – stanna gärna till för en fika – en handelsbod och en krog på kvällen.

Karta över Gällnö.Går man ytterligare 1,5 så finns det en liten fin strand att bada vid och ytterligare ett stycke upp kan man även låna roddbåtar och ro över till Knarklö – en trevlig sysselsättning. I närheten av badplatsen finns även en “jättegryta” från tiden då inlandsisen drog förbi. Den var kanske inte så “jätte”, utan ungefär en halvmeter i diameter och några decimeter djup. Kul ändå.

Naturen på Gällnö är vacker.Gillar man att vandra så har ön många bra stigar, längs stigarna växer smultron, blåbär och nypon. Det är ca 4 km till Gällnönäs på östra sidan av ön. Ta med myggmedel bara! De små blodsugarna var rätt nitiska när man gick genom skogen. Man kan också bara följa stigen norrut från badplatsen till Brännholmen, sitta på en vacker klippa och skåda ut över vattnet.

Gällnös vandrarhem från 1902.Stannar man över natten så finns det plats på både vandrarhemmet och i stugor. Båda är av rätt enkel standard men servicen väldigt trevlig. En lite märklig sak var att det är hänglås på utedasset och även toapappret är fastkedjat. Värdinnan på vandrarhemmet förklarar detta: “Jag har tröttnat på att tömma fulla tunga tunnor varje dag. Folk som passerade tyckte det var för allmänheten ingen respekterade skylten på dörren “Endast för vandrarhemmets gäster”. Dessutom tog folk ofta med sig en rulle när dom gick.” Ganska förståeligt att man sätter hänglås på dasset då!

Mysigt cafe på Gällnö.Det kan vara bra att planera att laga egen mat både till lunch och till kvällen. Eller så äter man lite kallskuret eller grillkorv i baren vid handelsboden, eller tar en fika i det fina caféet. Det är annars ett trevligt ställe att avnjuta en öl eller ett glas vin efter middagen.

Vid Gällnö brygga.Vi kom med båt från Grinda, och därifrån tar det bara en kvart. Från Stockholm tar det en timme och en kvart eller 1,5 timmar beroende på vilken båt man tar. Funkar för en dagsutflykt, men varför inte passa på att stanna en natt och känna sig lite extra ledig?

Grinda – en barnvänlig naturnjutar ö

Naturen i norra grinda

Vaxholmsbolaget – båt:
waxholmsbolaget.se – Båtar
Cinderellabåtarna:
www.stromma.se/stockholm/
Grinda information:
grinda.se
Grindas wärdshus information:
grindawardshus.se/vandrarhem-stugby/

Det är härligt att se Stockholm glida iväg när man lämnar stan med en skärgårdsfärja. Solen speglar sig på vattnet och de två timmar resan tar gör att man får en skön omställning till ledigheten. Det känns som semester.

Brunn på Grinda.Båtarna lägger till vid både norra och södra sidan av ön. De flesta på södra sidan. Vi väljer en båt som stannar vid norra änden av ön. En bra anledning att få vandra över hela ön.

Karta över Grinda.Det är vackra skogsvägar utan trafik man promenerar fram på. Ön är ganska liten så promenaden tar mindre än en halvtimme. Vill man vandra mer finns även Grindastigen som är 2,5 km stig som tar en över klippor, över ängar och genom vacker natur. Vill man bada finns det en strand vid norra sidan, en i mitten och en vid södra sidan. Den i mitten är finast, och så klar är det också mest folk där. Fördelen med den stranden är också att den är nära både Caféet, Framfickan och Wärdshuset. Bra om man blir hungrig eller bara glassugen.

Utsikt från stugan i Grinda stugby.Grinda går bra att göra en dagstur till. Det är bara att ta handväskan, baddräkten och åka. Det finns fik på båten och mat när man är framme. Man kan också bo över natten om man vill göra en helgtur.

Stugbyn i Grinda
Kvarnbäcken, en stuga i Grinda stugby.

Vi hyrde en stuga i Grinda stugby och stannade en natt. Stugan var liten och hade kyl, kokplatta, två sängar och ett litet bord. Utedass och vatten fanns längre bort. Från stugan hade vi underbar utsikt över vattnet.

Underhållning på Framfickan i Grinda.På kvällen vandrade vi till Framfickan, restaurangen vid vattnet för lite mat. Kanske inte den bästa maten, mycket friterat och flottigt, men stämningen var god med charmig personal och en kille som spelade gitarr. Utsikten med havet och klipporna i bakgrunden gjorde också sitt. Havet var stilla, båtarna gled förbi och det känns som man är ledigt på riktigt.
Bryggan i södra Grinda.

Sala silvergruva – en svensk skatt

Kontaktuppgifter till bokningen:
E-post: bokning@salasilvergruva.se
Telefon: 0224-67 72 60
Sala Silvergruva vandrarhem:
Vandrarhem
Karta:
Google maps

Sala silvergruva. En av Sveriges “kändisar”. Ett besök som är rätt långt utanför tullarna, men ändå kan avklaras på en dag. Vi valde att ta det lite lugnare och stanna en natt på vandrarhemmet. Det fick pris 2010 och var väldigt trevligt. Det gamla ungkarlshotellet i Sala silvergruva har gjorts om till vandrarhem. Vi fick övernatta i vedförrådet, eller det som varit vedförråd tidigare och golvet bar spår av yxhugg.

Man kan gott och väl klara av visiten på en dag. Med en 3- och en 5-åring blev det lilla gruväventyret som gällde. Vi fick höra lite historia och vandrade sen ner till 26 meters djup. Där fick vi höra att gruvfrun höll till, så vi var noga att knacka tre gånger i väggen för att varna henne, men det blev ändå lite läskigt, så det var skönt att vända upp ur kylan och fukten till solen igen. Efter det blev det skattjakt som tog oss runt området. Vi upptäckte även museet som hade en modell av hur gruvan såg ut, det var ett bra sätt att förstå hur allt funkade. Det var ganska fascinerande att tänka sig allt slit och släp de höll på med för att få upp “bara” 3-4 kg silver om året!

Efter det var vi i princip klara. Det fanns inte så mycket mer att göra än att äta glass.
På kvällen var som tur var värdshuset öppet, så vi kunde äta kvällsmat där. Det är inte öppet varje dag, så planerar man att åka dit är det bästa att kolla eller ta med och laga i självhushållet.

På vägen dit tog vi taxi från stationen, för en dryg hundralapp.
Vi tänkte ta bussen tillbaka till Sala, men den kom inte. Det går ca 3 turer om dagen, vissa behöver förbeställas och vissa går lite si och så. Så, vi promenerade ett par kilometer tillbaka till stan. Det var en väldigt trevlig promenad med cykel- och gångbana hela vägen. Första biten genom ett villaområde, sen genom hela stan.

Vi stannade vid Stadsparken som hade bra lekplats och lekte några timmar. Sala är en sömnig liten stad, och har man barn som gillar att klappa hundar har man snart träffat en del folk. Nästan alla frågar “Ni är inte från stan, va?”. Med andra ord, ett ganska litet ställe. Men fint.

Efter ett dygn hade vi nog sett i princip allt. Det var dags att sätta sig på tåget tillbaka. Till t-centralen tar det 1 timme och en kvart.

Waldemarsudde – en försmak av våren

Museet och öppettider:
Waldemarsudde.se

Den här utflykten är ju inte utanför tullarna, men den är så fin och lite bortglömd, så den förtjänar att nämnas ändå. Dessutom känns den som man är på landet – nära naturen i alla fall.

När våren närmar sig och man längtar efter blommor och vill se hur långt blåsippor och vitsippor har kommit är en tur till Waldemarsudde att rekommendera. Det är enkelt att ta sig dit, man tar bara spårvagnen från Kungsträdgården / Sergelstorg och är där en kvart senare.

Parken är stor hela egendomen är 70 000 kvadratmeter – och vackert omgiven av vatten, på tre sidor i alla fall. Det finns klippor, stigar, ängar, träd, rabatter och en liten stenig strandkant. Det växer kastanjer och popplar.

Det finns en fin slinga som tar dig runt hela udden. Ta gärna med en picknick och ät den på en bänk, en klippa eller i gräset och titta ut över vattnet. Tar man högervarvet runt udden så går sista biten genom en skogsdunge där blåsipporna tittar upp genom gräset. Underbar vårkänsla.

Vill man inte bara ströva runt i naturen så finns det även ett museum, ett galleri, butik och café.