Vi kom till Möja med båt från Gällnö, en resa på 1 timme och 35 minuter. Från Stockholm tar det 2,5-3 timmar beroende på vilken båt man tar. Möja är en av de största öarna och det märks att det finns många bofasta. Där finns ”riktiga” Coop-butiker, en på norra sidan och en på södra – där det till och med finns ett systembolag. Ön är inte lika tyst som andra skärgårdsöar, befolkningens flakmoppar, fyrhjulingar och gräsklippare bidrar till en ”villahusområdeskänsla”.
Pärlan på Möja. Krogen (inte Värdshuset, det är ett gult hus några hundra meter upp) vid Möjas brygga Berg på Möja.
Vi kom med båt från Gällnö, det är en lite tystare ö. Kontrasten mot Möja är ganska stor. Kommer man från Stockholm kanske det ändå känns som landet.
Vandrarhemmet på Möja.
Båtarna stannar vid ett antal bryggor. Vi gick av i Berg eftersom vi var inbokade på STF:s vandrarhem några hundra meter därifrån. Vandrarhemmet hade en enkel standard med flerbäddsrum och ett litet kök. Det hade inte riktigt samma mysiga känsla som en del andra vandrarhem i skärgården men det var rent och personalen var trevlig. Vandrarhemmet hade ingen dusch, några hundra meter upp fanns det ett gym där man kunde duscha.
Cykeluthyrning finns lite varstans på Möja.
Cyklar fanns det att hyra precis utanför dörren och även på ett flertal andra ställen runt ön. Vi tog en cykeltur runt ön. Först till norra spetsen, Långvik, en sträcka på runt 5 km. Vi cyklade förbi hus, skog, blomstrande ängar och några getter som gick och betade. Det fanns en affär och en hamn, men inte så mycket annat. På vägen dit passerade vi en fiskrestaurang, Wikströms fisk, som alla talade varmt om. Fast vi provade den inte, utan cyklade tillbaka till Berg för att äta lunch. Det fanns ett bageri vid Möjas Värdshus. Bageriet var väldigt trevligt och hade hembakat och fräscha räksallader.
Cykla på de fina grusvägarna på Möja.
Efter lunch cyklade vi så långt vi kunde komma på västra sidan. Det blev ett par kilometer. Cykelturen gick längs en trevlig skogsväg som slutade vid en liten by. Trevligt att se, men det fanns inte så mycket att göra där heller. Någonstans längs vägen skulle det ligga en badplats, men den hittade vi aldrig. Vi kunde inte se någon skylt, så vi åkte och satte oss på några klippor istället. Man skulle kunna säga att de är typiska vackra skärgårdsklippor med måsar som svävar ovanför på behörigt avstånd.
Cykla på Möja till de olika samhällena.
Vi kanske hade otur, men vi hittade inte så mycket att göra för barn förutom att cykla och äta glass. Men det är ju inte helt fel det heller. Cykelvägarna är små grusvägar med väldigt lite trafik. Befolkningen tar sig runt på flakmoppar och fyrhjulingar.
Stekt strömming på Möjas Värdshus.
På kvällen kunde vi välja mellan fiskrestaurangen Wikströms som ska bokas i förväg på 08-571 64 170, Pärlan vid hamnen, där det även finns en bar eller Möjas värdshus. Vi var så nöjda med lunchen att vi styrde stegen tillbaka till Möjas värdshus för middag. Där är mysigt och det är lika trevlig att sitta inne bakom glasväggarna som ute i trädgården. Personalen är trevlig, tar sig tid och stressar varken med efterrätten eller notan. Och maten är helt fantastisk. En örtinbakad lax på en bädd av spenat kanske inte låter så exotiskt, men varje tugga är en njutning. Pepparsteken med potatiskaka (mer som potatisgratäng) får också ett fantastiskt betyg och vinet är gott till.
Menyn på Möja Värdshus. Mycket gott finns det!
Även om det inte fanns så mycket annat att göra på Möja än att cykla, så är det ändå värt att stanna till där för en god lunch eller middag. Eller kanske rent av ta en vintertur när julmarknaden öppnar. Jag vet inte när, men tillbaka ska jag!
Den här turen är en tvådagars cykeltur på Klarälvsbanan, en gammal banvall som asfalterats. Cyklingen är lättillgänglig, platt och fin asfalt och ingen trafik. Turen bokades genom Swedish Cycling (verkar ha stängt nu), som fixade boende, hyrde ut cyklar och transporterade bagaget.
Min 6-åring har precis lärt sig cykla. Älskar att cykla. Sommaren nalkades och jag började fundera på om man inte skulle ta en cykelsemester med honom. Bara vi två. Jag tittade först på Göta kanal, men såg framför mig en vinglande 6-åring på dragvägarna, några decimeter från kanten. Skulle han cykla med flytväst då? En annan rutt jag hade i bakhuvudet var Klarälvsbanan.
Klarälvsbanan är en 22 mil lång cykelled längs en nedlagd banvall i Värmland, från Karlstad till Hagfors. Den är alltså både ganska platt och asfalterad och framförallt trafikfri. Perfekt.
Att börja med 22 mil kändes lite väl drastiskt. Det längsta vi cyklat hittills var runt en mil, men… han är ganska energisk och med ett par fika och matpauser borde man väl klara 3-4 mil om dagen? Jag är bilfri och SJ gör det väldigt krångligt att ta cykeln på tåget, så planen var att hyra cyklar på plats. Efter lite googlande så hittade jag Swedish Cykling (som verkar ha stängt ner per 2017) och även om hemsidan ser lite utdaterad ut och bara är på engelska så fick jag väldigt trevligt bemötande och tydlig kommunikation under bokningsprocessen. Jag bokade övernattning i Karlstad och i Dömle och planerade att ta bussen till Munkfors på morgonen dag 1 och sedan cykla tillbaka till Karlstad över två dagar.
Dag 1: Stockholm till Karlstad
Jag och min 6-åring kom med tåget till Karlstad på eftermiddagen och checkade in på Clarion Hotel Plaza. Min 6-åring var fascinerad av att hissen var av glas med utsikt över matsalen och att även rummen såg ut över matsalen. Vädret var fint och vi en promenad till Marieberg, ett trevligt område lite utanför som har lekplatser, bad, grisar och kaniner och lite andra djur att titta på.
Munkfors Turistbyrå där vi hämtade cyklar och kartor.
Dag 2: Munkfors till Dömle Herrgård ca 40 km
Vi klev upp tidigt och hängde på låset till frukosten, en standard frukost med ägg, korv, müsli och bröd. Klockan 8:05 tog vi buss 600 till Munkfors (129 kr, 6 åringar åker gratis). En timme och en kvart senare var vi framme i Munkfors och Ton från Swedish Cycling mötte oss vid turistbyrån med cyklar, kartor och hund. Cyklarna och kartorna var till oss. Hunden och vårt bagage följde med Ton. Med oss hade vi bara regnkläder och lite godsaker till lunch. Det finns Konsum och ICA i Munkfors om man behöver proviantera.
I början var det mer fika pauser än cykling.
Klockan hade hunnit bli 10 och det var dags att börja trampa. Några hundra meter bort började Klarälvsbanan. Vi svängde vänster mot Karlstad. De första 3 kilometrarna gick i snigelfart. 6 åringen var inte van vid cykeln och stannade varje 100 meter och grejade med växlar, bromsar och kliade på myggbett. En fika paus skulle han ha också varje kilometer.
Värmländsk skog på Klarälvsbanan.
Det fanns inte så många bänkar och rastställen att sitta på, så man fick hitta någon stock eller sitta i dikeskanten. Det gick ju bra det med. I det här tempot skulle det ta hela dagen – och natten – att komma fram. Många stop blev det, när det trampades var det mellan 8 km / timme (“Det här är tråkigt, mamma!”) och 25 km per timme (“Kör på nu så ska vi se om vi hittar något glasställe!”). Några turer ner i diket och några vurpor blev det också.
Klarälvsbanan är rak, platt och trafikfri – bra för någon som just lärt sig cykla. Vi trampade fram genom Värmländska ängar, skogar och ett par villaområden. Hollsby och Ransätter rullade förbi.
Paus i Ransäter
Klarälven såg vi dock inte röken av. Klarälvsbanan är väldigt väl skyltad med regelbundna kartor som visar hur långt det är kvar. Det är i princip omöjligt att åka vilse. Asfalten är bra och vi mötte både inlinesåkare och folk på rullskidor och med barnvagnar.
Glass på loppis efter Olsätter
Lunchmackorna åt vi strax efter Olsätter, där vi hittade en loppis som även sålde glass! Aldrig har jag hört någon så glad över att se en glassgubbe! Och välförtjänt var den också. Efter glassen hittade vi ett bra tempo och takt som funkade. Visst stannade i och fikade, tittade på myror och ormbunkar men vi rullade på i 10-15 km per timme bredvid varandra och småsnackade. Riktigt, riktigt mysigt.
Bro vid Klarälven på Klarälvsbanan
Vi höll bra tempo ända till Deje där vi stannade och tog en dricka. Vi fick även se den första skymten av Klarälven, när vi cyklade över bron.
Dömle Herrgård
Nu var klockan runt 4 och vi hade varit på väg i 6 timmar. Orken var slut och det var 5 km kvar till Dömle Herrgård där vi skulle bo – en avstickare från Klarälvsbanan. Efter både mutor, lockande och pockande fick jag igång 6 åringen igen. (Bolibompa på hotellet var vad som fick honom upp på sadeln igen!). Han körde som en raket på sista energin 4 km till. Sen tog det slut igen och den sista kilometern gick vi. Efter 7 timmar var vi äntligen framme. Efter incheckning la vi oss raklånga på sängen. Till 6 åringens stora besvikelse fanns ingen Bolibompa! (“Vilket ruttet hotell!”). Själv tyckte jag det var fint och lantligt. Rummen var enkla men huvudbyggnaden desto mer herrgårdslik. Till middag kunde man få 3 rätters, men för barnsällskap med myror i benen gick det bra att beställa chorizo eller kyckling. Mycket gott i alla fall.
På väg ut från Dömle Herrgård.
Dag 3: Deje till Karlstad ca 38 km
Sträckan Deje-Karlstad är 30 km men med 5 km extra från Dömle Herrgård tillbaka till Klarälvsbanan och 3 km i slutet på banan till stationen så hade vi 38 km framför oss. Benen var lite trötta och rumpan manglad så vi startade tidigt – 8:30 satte vi av efter en mycket god frukost. De första 5 km till Deje är på vanlig väg med trafik.
Deje längs Klarälvsbanan
Tillbaka på Klarälvsbanan fick man se lite mer vatten, med Klarälven och Sysjön. Det var faktiskt vatten på alla sidor för helt plötsligt öppnade sig skyarna och vi slet på oss regnkläderna och trampade vidare i strilande regn till Forshaga.
Forshaga Finbageri
Där stannade vi på Forshaga finbageri och åt gott hembakat till väldigt humana priser – inga storstadspriser här inte! Efter fikat hade regnet avtagit och vi trampade vidare förbi ängar och hus. Skillnaden från landskapet i går var att man såg vatten ibland.
Smultron längs Klarälvsbanan
Lillkillen var nu rätt blöt, trött och sur. Det blev många stopp för ingenting. Kilometrarna segade sig fram och jag började snegla på klockan. Tåget tillbaka gick vid 5. Skulle vi hinna? Pock, lock och mutor bet inte längre. Resonera var inte läge för (“Bla, bla, bla, mamma!”). Vad gör man då? Långt bakom oss på raksträckan dök ett stort sällskap på 4 vuxna och 4 lite större barn upp. “Vart ska dom då?” undrade min 6 åring. “Tja, de ska väl till Karlstad de med, vägen går ju bara dit.” Då blev det eld i baken på killen. “Vi ska först! Vi ska vinna!”. Han satte av i full kula, det var rätt svårt att hänga med ibland. De nästa 15 km avverkade vi på mindre än en timme inkluderat två av och på med regnkläder stopp. Nu kändes det lugnare.
Början, eller slutet av Klarälvsbanan, beroende på vilket håll man kommer ifrån.
Vi stannade för lunch några kilometer innan Karlstad och sen hade vi gott om tid och kunde njuta av solen som tittade fram och smultrona längs vägkanten. Vid halv 4 var vi vid slutet av banan och en halvtimme senare rullade vi in vid Clarion Hotel Plaza igen där Ton mötte oss och bytte cyklarna mot vårt bagage igen.
40 km per dag gick bra, även om det var i längsta laget för en 6 åring. En påhängscykel eller kortare sträcka hade gjort turen lite mer avslappnad och med fler pauser att titta på saker och leka. Det var i alla fall lättcyklat och jag är glad att jag inte valde Göta Kanal. Dippen ner i diket hade varit dop i kanalen!
