skärgården

Vi kom till Möja med båt från Gällnö, en resa på 1 timme och 35 minuter. Från Stockholm tar det 2,5-3 timmar beroende på vilken båt man tar.
Möja är en av de största öarna och det märks att det finns många bofasta. Där finns ”riktiga” Coop-butiker, en på norra sidan och en på södra – där det till och med finns ett systembolag. Ön är inte lika tyst som andra skärgårdsöar, befolkningens flakmoppar, fyrhjulingar och gräsklippare bidrar till en ”villahusområdeskänsla”.

Vi kom med båt från Gällnö, det är en lite tystare ö. Kontrasten mot Möja är ganska stor. Kommer man från Stockholm kanske det ändå känns som landet.

Båtarna stannar vid ett antal bryggor. Vi gick av i Berg eftersom vi var inbokade på STF:s vandrarhem några hundra meter därifrån. Vandrarhemmet hade en enkel standard med flerbäddsrum och ett litet kök. Det hade inte riktigt samma mysiga känsla som en del andra vandrarhem i skärgården men det var rent och personalen var trevlig. Vandrarhemmet hade ingen dusch, några hundra meter upp fanns det ett gym där man kunde duscha.

Cyklar fanns det att hyra precis utanför dörren och även på ett flertal andra ställen runt ön. Vi tog en cykeltur runt ön. Först till norra spetsen, Långvik, en sträcka på runt 5 km. Vi cyklade förbi hus, skog, blomstrande ängar och några getter som gick och betade. Det fanns en affär och en hamn, men inte så mycket annat. På vägen dit passerade vi en fiskrestaurang, Wikströms fisk, som alla talade varmt om. Fast vi provade den inte, utan cyklade tillbaka till Berg för att äta lunch. Det fanns ett bageri vid Möjas Värdshus. Bageriet var väldigt trevligt och hade hembakat och fräscha räksallader.

Efter lunch cyklade vi så långt vi kunde komma på västra sidan. Det blev ett par kilometer. Cykelturen gick längs en trevlig skogsväg som slutade vid en liten by. Trevligt att se, men det fanns inte så mycket att göra där heller. Någonstans längs vägen skulle det ligga en badplats, men den hittade vi aldrig. Vi kunde inte se någon skylt, så vi åkte och satte oss på några klippor istället. Man skulle kunna säga att de är typiska vackra skärgårdsklippor med måsar som svävar ovanför på behörigt avstånd.

Vi kanske hade otur, men vi hittade inte så mycket att göra för barn förutom att cykla och äta glass. Men det är ju inte helt fel det heller. Cykelvägarna är små grusvägar med väldigt lite trafik. Befolkningen tar sig runt på flakmoppar och fyrhjulingar.

På kvällen kunde vi välja mellan fiskrestaurangen Wikströms som ska bokas i förväg på 08-571 64 170, Pärlan vid hamnen, där det även finns en bar eller Möjas värdshus. Vi var så nöjda med lunchen att vi styrde stegen tillbaka till Möjas värdshus för middag. Där är mysigt och det är lika trevlig att sitta inne bakom glasväggarna som ute i trädgården. Personalen är trevlig, tar sig tid och stressar varken med efterrätten eller notan. Och maten är helt fantastisk. En örtinbakad lax på en bädd av spenat kanske inte låter så exotiskt, men varje tugga är en njutning. Pepparsteken med potatiskaka (mer som potatisgratäng) får också ett fantastiskt betyg och vinet är gott till.

Även om det inte fanns så mycket annat att göra på Möja än att cykla, så är det ändå värt att stanna till där för en god lunch eller middag. Eller kanske rent av ta en vintertur när julmarknaden öppnar. Jag vet inte när, men tillbaka ska jag!