Paradiset – ett naturreservat i Stockholm

Om du gillar att vandra i skogen så är Paradiset kanske platsen för dej? Paradiset ligger i Huddinge, i ett område som heter Hanveden. Området är ett naturreservat. Åker man kommunalt tar det en dryg timme, och man åker då pendeltåg till Huddinge och sedan buss 709 mot Lämna och kliver av vid Bruket.

Det är bra att ha en karta med sig, även om vandringsstigarna är markerade så är det inte solklart vilket håll man ska gå för att komma till stigarna. Inga skyltar finns. Som tur var hade jag plockat upp en karta från en tidigare tur. Kartorna finns att hämta vid Paradisets parkering och vid torpet Paradiset där föreningen Paradiset-Hanvedens vänner finns, men åker man buss är det bra att ha med sig en. De finns att hämta i receptionen i Tekniska nämndhuset, Sjödalsvägen 29 i Huddinge, men kan du inte ta dig dit så kan du maila Huddinge kommun på naturvard@huddinge.se så skickar de en till dig.

Följ Årtorpsvägen och sen sväng av där det står Mariabergsslingan. När man kommer till slutet av vägen ligger det ett blått hus till vänster och ett brunt hus till höger. Mitt emellan går en stig. Gå ner den stigen, efter ca 500 meter går man över en grusväg och några hundra meter senare är man på vandringsstigen. Den här slingan heter Brinkslingan och är 9 km lång. Det finns ett par andra att välja på också, men de börjar inte här.

Har man bil kan man åka och parkera den på Paradisets parkering. Föreningen Paradiset Hanvedens vänner beskriver vägen så här:
“Kör väg 259 (Haningeleden) som går mellan Huddinge och Haninge, fram till avfarten mot Paradiset som är skyltad ”Ådran”, ”Ekedal” samt ”Paradisets raststuga”. Följ därifrån Ådravägen cirka 1,6 km och uppmärksamma en lång rad brevlådor på höger sida och busshållplatsen ”Bruket”. En vit skylt med orden ”Paradiset Raststuga” finns också på denna plats. Kör vänster in på Årtorpsvägen, en smal, backig och slingrig ”sommarstugeväg”. Efter cirka 1 km byter vägen namn till ”Vandrarstigen” som sedan (efter ytterligare cirka 700 meter) leder fram till Paradisets parkeringsplats.”

Börjar man vandringen från Paradisets parkering kan man välja på Brinkslingan som är 9 km lång, Sameslingan som är 5 km lång och Tornbergslingan som är 6 km lång. Även Sörmlandsleden går förbi här. Men, åker man buss som vi gjorde är det som sagt Brinkslingan man kan gå.

Stigen är varierande. Det är mysiga skogsstigar med stora stenhällar vid sidorna, spångar som leder över blöta partier vid myrar och en del lite öppnare ängsliknande områden. Just den här vandringen gör vi på sensommaren och både blåbär och lingon har mognat. En del vildhallon finns det också att smaska på. Det är lite stenigt på stigarna så riktiga vandringskängor är bra att ha. För 9000 år sedan var det en skärgård här, där stenåldersmänniskorna jagade och fiskade. Lite konstigt känns det att tänka att man kliver omkring på en gammal havsbotten.

En stillhet vilar över naturen. Det är inte speciellt många människor ute heller, trots att vädret är bra och det är helg. Vi har skogen och tystnaden för oss själva, med lite välkomnande avbrott från fågelkvitter då och då – det ska finnas en del ovanliga sorter här, som nattskärra, trädlärka, orre och tjäder. Dagen innan hade det regnat och luften är frisk och klar och de gröna färgerna skimrar. Ett extra bonus är också kantarellerna vi hittar, inte längs stigarna, där är det urplockat, men gör man en avstickare från stigen då och då så kan man fynda.

Rasta måste man ju också göra och sitta ner och njuta av naturen. Vi stannar vid Ugglekojan där det finns vindskydd och möjlighet att göra upp en eld. Ved finns på plats redan. Vilken service! Ugglekojan ligger vid sjön Trehörningen och den är både vacker och stilla. Vattnet är alldeles svart och lite mystiskt. Näckrosblad flyter på ytan.

Till slut sliter vi oss från vyn, masar oss upp och vandrar vidare. Från Trehörningen är det inte så lång väg tillbaka till Bruket där bussen går. Vi lyckas även tajma bussen perfekt, och det är bra, eftersom det kan vara nästan en timme mellan turerna. Glada och nöjda kliver vi ombord – ganska leriga – och åker hem för att rensa kantarellerna!