Tyresö slott och Notholmen ligger väldigt nära varandra. Det är en väldigt vacker utflykt som borde göras en gång varje årstid. Sommarens grönska, vårens sprittande löv, höstens vackra färger och den tysta vita vintern är alla väldigt vacker om givning till det tronande slottet längst upp på kullen.
Besöket behöver inte ens inkludera slottet självt för att vara värt resan. Naturen och platsen är vacker och värt resan i sig.
Det är härligt att se Stockholm glida iväg när man lämnar stan med en skärgårdsfärja. Solen speglar sig på vattnet och de två timmar resan tar gör att man får en skön omställning till ledigheten. Det känns som semester.
Båtarna lägger till vid både norra och södra sidan av ön. De flesta på södra sidan. Vi väljer en båt som stannar vid norra änden av ön. En bra anledning att få vandra över hela ön.
Det är vackra skogsvägar utan trafik man promenerar fram på. Ön är ganska liten så promenaden tar mindre än en halvtimme. Vill man vandra mer finns även Grindastigen som är 2,5 km stig som tar en över klippor, över ängar och genom vacker natur. Vill man bada finns det en strand vid norra sidan, en i mitten och en vid södra sidan. Den i mitten är finast, och så klar är det också mest folk där. Fördelen med den stranden är också att den är nära både Caféet, Framfickan och Wärdshuset. Bra om man blir hungrig eller bara glassugen.
Grinda går bra att göra en dagstur till. Det är bara att ta handväskan, baddräkten och åka. Det finns fik på båten och mat när man är framme. Man kan också bo över natten om man vill göra en helgtur.
Kvarnbäcken, en stuga i Grinda stugby.
Vi hyrde en stuga i Grinda stugby och stannade en natt. Stugan var liten och hade kyl, kokplatta, två sängar och ett litet bord. Utedass och vatten fanns längre bort. Från stugan hade vi underbar utsikt över vattnet.
På kvällen vandrade vi till Framfickan, restaurangen vid vattnet för lite mat. Kanske inte den bästa maten, mycket friterat och flottigt, men stämningen var god med charmig personal och en kille som spelade gitarr. Utsikten med havet och klipporna i bakgrunden gjorde också sitt. Havet var stilla, båtarna gled förbi och det känns som man är ledigt på riktigt.
Jag hade aldrig varit på Siaröfortet, och inte heller speciellt mycket i skärgården, så jag hade inte direkt några förväntningar på resan.
Båten gick från Strömkajen (utanför Grand hotell). Det fanns två turer på morgonen mot Arholma med Blidösundsbolaget.
På båten fanns lite mackor, fika och glass att förnöja sig med under den knappa 2 timmar långa färden till Kyrkogårdsön, eller Siaröfortet.
Båten puttrade fram och vi satt förnöjt och tittade på öarna vi passerade på vägen. Väl framme vid Kyrkogårdsön var det bara en kort bit till STF Vandrarhem Siaröfortet. Ön är väldigt liten, ungefär halva ön består av fortet, och resten en kolerakyrkogård – som finns markerad med en skylt, annars skulle man trott att det var vanlig skog – grillplats, badplats, bastu och gästhamn.
Det finns även två kanoter att hyra och en boulebana. Ön är väldigt liten, man går runt den på en kvart eller så, stannar man till och plockar blåbär och smultron så tar det kanske lite längre. Men, vad gör det… vid vandrarhemmet fanns metspön att låna för att sitta på bryggan och njuta och så klart badplats. Man kan också avnjuta en vedeldad bastu på kvällen för att sedan hoppa i från bryggan. Bra för cirkulationen!
Kullarna ovanpå bunkarna på Siaröfortet.
Förutom de obligatoriska skärgårdsklippbaden fanns också en liten sandstrand strax nedanför vandrarhemmet. Det blev djupt ganska fort men det gick bra även för små barn att plaska vid kanten. Vattnet var svalkande skönt.
Vandrarhemmet var väldigt trevligt, men tillmötesgående personal och prisvärt. Ännu lite billigare blir det om man är medlem i Svenska Turist Föreningen, STF. I fiket fanns mackor och soppa till lunch, och en rätt till kvällsmat. Det framgick inte riktigt av hemsidan, så vi hade mat med oss. Självhushållsköket var bra och funkade fint att laga mat i. Men, vill man så kan man komma tomhänt.
Kanon ovanpå bunkrarna på Siaröfortet.
Fortet som egentligen skulle legat på Siarö och inte på Kyrkogårdsön, därav namnet, var roligt att springa runt på översidan och utforska vallgravarna. Även om man inte är speciellt intresserad av historia så var det kul att lyssna på den guidade turen som går en gång om dagen. Fortet var omodernt redan när det blev klart så det användes knappt och är därför välbevarat. Långa gångar leder inuti fortet till sovsalar, kök och kommandobryggan. Det är kyligt och blött därinne, och var klassat som obeboeligt redan från början. Det var skönt att komma ut i solen igen.
Tunnel inuti bunkern i Siaröfortet.
Vi stannade två nätter och de kändes som en bra tid att utforska ön. En natt hade funkat det med. Det fanns bara en tur tillbaka på söndagskvällen med ångbåten s/s Blidösund. Vi hade bokat middag på båten, ångbåtsbiff. Mycket gott. Resan tillbaka tog lite längre, 2,5 timmar så vi utforskade båten och var nere hos eldaren och tittade på medans de kastade in kol i ångpannan. De eldade för fullt, för det kom nämligen ett annat ångfartyg bredvid och då blev det tävling tillbaka till Stockholm. Vår båt vann och eldaren och kaptenen skuttade upp och ner av glädje. Barnen också. 🙂