
Schweizerbadet är perfekt för en riktigt fin utflykt en skön sommardag när det är varmt och allt man orkar är att bada.
Schweizerbadet är perfekt för en riktigt fin utflykt en skön sommardag när det är varmt och allt man orkar är att bada.
Arholma är en av de största öarna i skärgården och en av de nordligaste i Stockholms skärgård. Ön erbjuder historia, och sköna dopp i havet.
Vi kom till Finnhamn med båt från Möja. Det tog 40 minuter med åker man direkt från Stockholm tar det mellan 2 och 3 timmar beroende på vilken båt man hoppar på. Stockholm-Finnhamn har rätt tät båttrafik, så det finns lite att välja på.
Bergigt och lummigt är orden som beskriver Finnhamn när vi kommer dit. Klipporna reser sig ur vattnen och skogsvägen till vandrarhemmet är kantat av lummiga träd.
Vandrarhemmet ligger högt uppe på klipporna och har det passande namnet Utsikten. Rummen är små men rena och både toa och dusch finns i huset (vatten toa alltså!). Även frukost kan man få.
Finnhamn består av ett par olika öar, Idaholmen, Stora Jolpan och Lilla Jolpan. De är inte stora. Någon kilometer från ena änden till den andra och det finns vandringsstigar runt alla de tre öarna. Finnhamn ägs av skärgårdsstiftelsen och har ingen privat bebyggelse.
Vid ett par ställen finns utkiksplatser där man kan klättra upp på klipporna och se båtarna segla förbi ute i vattnet.
Vid hamnen finns öns enda matställe. Som tur är det väldigt bra. Vi åt en god strömming med potatismos till lunch och på kvällen hemrullade köttbullar. Personalen gav ett väldigt trevligt bemötande. Vill man hellre laga egen lunch kan man köpa ägg och grönsaker på Idaholms gård och laga i köket på vandrarhemmet.
Vi ville röra lite på oss och letade rätt på Naturstigen. Den var lite dåligt skyltad och vi mötte fler som irrade runt, men har man gott om tid så gör det ju inget att gå lite vilse. Man kan promenera runt slingan runt de olika öarna och det finns även en naturstig för barn. Riktigt skogsmulleområde!
Det finns ett par olika badplatser också. Den finaste tyckte vi var den utanför caféet och en halvvägs mellan caféet och vandrarhemmet. Det är en bra ö för barn, lätt att komma i vattnet och en liten sandstrand vid båda badplatserna.
Ett härligt ställe att ta med kidsen till en helg eller kanske mysa med en vän.
Björkö är en av de största öarna i skärgården. Kanske även en av de populäraste eftersom det är så lätt att ta sig dit och det finns mycket att göra, bada, skogspromenader, fiska och hyra kanoter. Skärgårdsbåtarna lägger till vid Björkö brygga på södra delen och den är även tillgänglig med den kommunala bussen 636 från Norrtälje och med bil.
Från Tekniska Högskolan i Stockholm till Björkögården/Västra Edsvik tar det ca 2 timmar och en kvart och bussarna går ett par gånger om dagen. Buss 676 går till Norrtälje och ansluter till buss 636 där. Väljer man att ta båten så stannar Vaxholmsbolagets båtar vid Östersjös Brygga som är 10 km från Björkögården. Hållplatsen Björkögården/Västra Edsvik är ca 500 meter från gården.
Det finns ett antal öar som heter Björkö, den jag pratar om här hittar du om du söker på “Björkögården/Västra Edsvik” och ligger utanför Norrtälje.
Jag har varit på Björkö några gånger, men just den här turen gick till Björkögården. Området heter även Sandviken. Här är en karta var Björkögården ligger.
Vill man stanna några nätter så har Björkögården både självhushåll och helpension. Vi valde att bo i självhushåll. Standarden var väldigt enkel, men så var priset också väldigt bra.
Läget kan nästan inte bli bättre. Det är en fin gräsmatta utanför gården och nära till en fin liten sandstrand som är väldigt långgrund och bra för barn att bada på. Ett sött litet båthus ligger precis bredvid och det är skönt att sitta på bryggan och lapa sol medans barnen plaskar i vattnet – den var även väldigt lättillgänglig för både barnvagn och rullstol. Går man en liten bit bort finns det klippor att bada vid och en brygga att fiska från. Det är rätt mycket tång i vattnet så räkna med att en del drag försvinner! Det finns annars både abborre och gäddor som kan nappa på kroken.
Vi badade hela dagen och framåt eftermiddan hyrde vi en roddbåt och rodde ut till en liten holme och klev av där, mest för skojs skull. Det finns även kajaker och kanoter att hyra och flytvästar till barn. Är man många barn kanske man ska tänka på att ta med några extra flytvästar.
Vi lagade middag i köket och åt på bänkarna utanför. Det gjorde myggen också. På oss. Jag tror aldrig jag har haft så många myggbett förut, och barnen fick myggbett på myggbetten… men det hör väl till sommaren.
Maten vi lagade tog vi med oss hemifrån. Åker man kommunalt är det nog bäst. Det finns en ICA affär 3 km därifrån, men bussarna går sällan. En glasskiosk finns det i alla fall i receptionen, och den besökte vi förstås varje dag.
Efter kvällsmaten spelade vi fotboll och lite volleyboll på planerna bredvid gården. Regnar det finns det även pingisbord, men vi kunde vara ute så det behövdes inte.
Vid rutschkanan upptäckte vi även ett väldigt fint smultronställe, men massor av goda bär. I skogen fanns det blåbär som vi plockade. Ganska snabbt fick vi ihop så att det skulle räcka till blåbärspaj. Fast de hamnade i frukostfilen i stället! Gott det med.
Det här är ett ställe man kan besöka en solig helg eller lite längre tid. En dagstur känns lite kort. En natt är ju trevlig att stanna i alla fall!
Båt med Blidösundsbolaget:
blidosundsbolaget.se – Båtar
Siaröfortet information:
antrhopia.se – SiaröfortetSTF Vandrarhem Siaröfortet:
svenskaturistforeningen – Siarofortet
Österåkers information:
svetur.se
Jag hade aldrig varit på Siaröfortet, och inte heller speciellt mycket i skärgården, så jag hade inte direkt några förväntningar på resan.
Båten gick från Strömkajen (utanför Grand hotell). Det fanns två turer på morgonen mot Arholma med Blidösundsbolaget.
På båten fanns lite mackor, fika och glass att förnöja sig med under den knappa 2 timmar långa färden till Kyrkogårdsön, eller Siaröfortet.
Båten puttrade fram och vi satt förnöjt och tittade på öarna vi passerade på vägen.
Väl framme vid Kyrkogårdsön var det bara en kort bit till STF Vandrarhem Siaröfortet. Ön är väldigt liten, ungefär halva ön består av fortet, och resten en kolerakyrkogård – som finns markerad med en skylt, annars skulle man trott att det var vanlig skog – grillplats, badplats, bastu och gästhamn.
Det finns även två kanoter att hyra och en boulebana. Ön är väldigt liten, man går runt den på en kvart eller så, stannar man till och plockar blåbär och smultron så tar det kanske lite längre. Men, vad gör det… vid vandrarhemmet fanns metspön att låna för att sitta på bryggan och njuta och så klart badplats. Man kan också avnjuta en vedeldad bastu på kvällen för att sedan hoppa i från bryggan. Bra för cirkulationen!
Förutom de obligatoriska skärgårdsklippbaden fanns också en liten sandstrand strax nedanför vandrarhemmet. Det blev djupt ganska fort men det gick bra även för små barn att plaska vid kanten. Vattnet var svalkande skönt.
Vandrarhemmet var väldigt trevligt, men tillmötesgående personal och prisvärt. Ännu lite billigare blir det om man är medlem i Svenska Turist Föreningen, STF. I fiket fanns mackor och soppa till lunch, och en rätt till kvällsmat. Det framgick inte riktigt av hemsidan, så vi hade mat med oss. Självhushållsköket var bra och funkade fint att laga mat i. Men, vill man så kan man komma tomhänt.
Fortet som egentligen skulle legat på Siarö och inte på Kyrkogårdsön, därav namnet, var roligt att springa runt på översidan och utforska vallgravarna. Även om man inte är speciellt intresserad av historia så var det kul att lyssna på den guidade turen som går en gång om dagen. Fortet var omodernt redan när det blev klart så det användes knappt och är därför välbevarat. Långa gångar leder inuti fortet till sovsalar, kök och kommandobryggan. Det är kyligt och blött därinne, och var klassat som obeboeligt redan från början. Det var skönt att komma ut i solen igen.
Vi stannade två nätter och de kändes som en bra tid att utforska ön. En natt hade funkat det med. Det fanns bara en tur tillbaka på söndagskvällen med ångbåten s/s Blidösund. Vi hade bokat middag på båten, ångbåtsbiff. Mycket gott. Resan tillbaka tog lite längre, 2,5 timmar så vi utforskade båten och var nere hos eldaren och tittade på medans de kastade in kol i ångpannan. De eldade för fullt, för det kom nämligen ett annat ångfartyg bredvid och då blev det tävling tillbaka till Stockholm. Vår båt vann och eldaren och kaptenen skuttade upp och ner av glädje. Barnen också. 🙂