Tyresö slott och Notholmen ligger väldigt nära varandra. Det är en väldigt vacker utflykt som borde göras en gång varje årstid. Sommarens grönska, vårens sprittande löv, höstens vackra färger och den tysta vita vintern är alla väldigt vacker om givning till det tronande slottet längst upp på kullen.
Besöket behöver inte ens inkludera slottet självt för att vara värt resan. Naturen och platsen är vacker och värt resan i sig.
Arholma är en av de största öarna i skärgården och en av de nordligaste i Stockholms skärgård. Ön erbjuder historia, och sköna dopp i havet.
Vi kom till Finnhamn med båt från Möja. Det tog 40 minuter med åker man direkt från Stockholm tar det mellan 2 och 3 timmar beroende på vilken båt man hoppar på. Stockholm-Finnhamn har rätt tät båttrafik, så det finns lite att välja på.
Vid bryggan i Finnhamn.
Skylt mot vandrarhemmet utsikten på Finnhamn.Bergigt och lummigt är orden som beskriver Finnhamn när vi kommer dit. Klipporna reser sig ur vattnen och skogsvägen till vandrarhemmet är kantat av lummiga träd.
Vandrarhemmet ligger högt uppe på klipporna och har det passande namnet Utsikten. Rummen är små men rena och både toa och dusch finns i huset (vatten toa alltså!). Även frukost kan man få.
Vandrarhemmet utsikten på Finnhamn.Finnhamn består av ett par olika öar, Idaholmen, Stora Jolpan och Lilla Jolpan. De är inte stora. Någon kilometer från ena änden till den andra och det finns vandringsstigar runt alla de tre öarna. Finnhamn ägs av skärgårdsstiftelsen och har ingen privat bebyggelse.
Utsikten från Vandrarhemmet utsikten på Finnhamn. Man kan förstå varför det heter utsikten!Vid ett par ställen finns utkiksplatser där man kan klättra upp på klipporna och se båtarna segla förbi ute i vattnet.
Segelbåtar på Finnhamn.Vid hamnen finns öns enda matställe. Som tur är det väldigt bra. Vi åt en god strömming med potatismos till lunch och på kvällen hemrullade köttbullar. Personalen gav ett väldigt trevligt bemötande. Vill man hellre laga egen lunch kan man köpa ägg och grönsaker på Idaholms gård och laga i köket på vandrarhemmet.
Naturstig att promenera på i Finnhamn.Vi ville röra lite på oss och letade rätt på Naturstigen. Den var lite dåligt skyltad och vi mötte fler som irrade runt, men har man gott om tid så gör det ju inget att gå lite vilse. Man kan promenera runt slingan runt de olika öarna och det finns även en naturstig för barn. Riktigt skogsmulleområde!
Idaholms gård på Finnhamn.Det finns ett par olika badplatser också. Den finaste tyckte vi var den utanför caféet och en halvvägs mellan caféet och vandrarhemmet. Det är en bra ö för barn, lätt att komma i vattnet och en liten sandstrand vid båda badplatserna.
Stekt strömming på Wärdshuset i Finnhamn.Ett härligt ställe att ta med kidsen till en helg eller kanske mysa med en vän.
Vi kom till Möja med båt från Gällnö, en resa på 1 timme och 35 minuter. Från Stockholm tar det 2,5-3 timmar beroende på vilken båt man tar.
Möja är en av de största öarna och det märks att det finns många bofasta. Där finns ”riktiga” Coop-butiker, en på norra sidan och en på södra – där det till och med finns ett systembolag. Ön är inte lika tyst som andra skärgårdsöar, befolkningens flakmoppar, fyrhjulingar och gräsklippare bidrar till en ”villahusområdeskänsla”.
Pärlan på Möja. Krogen (inte Värdshuset, det är ett gult hus några hundra meter upp) vid Möjas brygga Berg på Möja.Vi kom med båt från Gällnö, det är en lite tystare ö. Kontrasten mot Möja är ganska stor. Kommer man från Stockholm kanske det ändå känns som landet.
Vandrarhemmet på Möja.Båtarna stannar vid ett antal bryggor. Vi gick av i Berg eftersom vi var inbokade på STF:s vandrarhem några hundra meter därifrån. Vandrarhemmet hade en enkel standard med flerbäddsrum och ett litet kök. Det hade inte riktigt samma mysiga känsla som en del andra vandrarhem i skärgården men det var rent och personalen var trevlig. Vandrarhemmet hade ingen dusch, några hundra meter upp fanns det ett gym där man kunde duscha.
Cykeluthyrning finns lite varstans på Möja.Cyklar fanns det att hyra precis utanför dörren och även på ett flertal andra ställen runt ön. Vi tog en cykeltur runt ön. Först till norra spetsen, Långvik, en sträcka på runt 5 km. Vi cyklade förbi hus, skog, blomstrande ängar och några getter som gick och betade. Det fanns en affär och en hamn, men inte så mycket annat. På vägen dit passerade vi en fiskrestaurang, Wikströms fisk, som alla talade varmt om. Fast vi provade den inte, utan cyklade tillbaka till Berg för att äta lunch. Det fanns ett bageri vid Möjas Värdshus. Bageriet var väldigt trevligt och hade hembakat och fräscha räksallader.
Cykla på de fina grusvägarna på Möja.Efter lunch cyklade vi så långt vi kunde komma på västra sidan. Det blev ett par kilometer. Cykelturen gick längs en trevlig skogsväg som slutade vid en liten by. Trevligt att se, men det fanns inte så mycket att göra där heller. Någonstans längs vägen skulle det ligga en badplats, men den hittade vi aldrig. Vi kunde inte se någon skylt, så vi åkte och satte oss på några klippor istället. Man skulle kunna säga att de är typiska vackra skärgårdsklippor med måsar som svävar ovanför på behörigt avstånd.
Cykla på Möja till de olika samhällena.Vi kanske hade otur, men vi hittade inte så mycket att göra för barn förutom att cykla och äta glass. Men det är ju inte helt fel det heller. Cykelvägarna är små grusvägar med väldigt lite trafik. Befolkningen tar sig runt på flakmoppar och fyrhjulingar.
Stekt strömming på Möjas Värdshus.På kvällen kunde vi välja mellan fiskrestaurangen Wikströms som ska bokas i förväg på 08-571 64 170, Pärlan vid hamnen, där det även finns en bar eller Möjas värdshus. Vi var så nöjda med lunchen att vi styrde stegen tillbaka till Möjas värdshus för middag. Där är mysigt och det är lika trevlig att sitta inne bakom glasväggarna som ute i trädgården. Personalen är trevlig, tar sig tid och stressar varken med efterrätten eller notan. Och maten är helt fantastisk. En örtinbakad lax på en bädd av spenat kanske inte låter så exotiskt, men varje tugga är en njutning. Pepparsteken med potatiskaka (mer som potatisgratäng) får också ett fantastiskt betyg och vinet är gott till.
Menyn på Möja Värdshus. Mycket gott finns det!Även om det inte fanns så mycket annat att göra på Möja än att cykla, så är det ändå värt att stanna till där för en god lunch eller middag. Eller kanske rent av ta en vintertur när julmarknaden öppnar. Jag vet inte när, men tillbaka ska jag!
Långvik brygga på Möja.
Sala silvergruva. En av Sveriges “kändisar”. Ett besök som är rätt långt utanför tullarna, men ändå kan avklaras på en dag. Vi valde att ta det lite lugnare och stanna en natt på vandrarhemmet. Det fick pris 2010 och var väldigt trevligt. Det gamla ungkarlshotellet i Sala silvergruva har gjorts om till vandrarhem. Vi fick övernatta i vedförrådet, eller det som varit vedförråd tidigare och golvet bar spår av yxhugg.
Man kan gott och väl klara av visiten på en dag. Med en 3- och en 5-åring blev det lilla gruväventyret som gällde. Vi fick höra lite historia och vandrade sen ner till 26 meters djup. Där fick vi höra att gruvfrun höll till, så vi var noga att knacka tre gånger i väggen för att varna henne, men det blev ändå lite läskigt, så det var skönt att vända upp ur kylan och fukten till solen igen. Efter det blev det skattjakt som tog oss runt området. Vi upptäckte även museet som hade en modell av hur gruvan såg ut, det var ett bra sätt att förstå hur allt funkade. Det var ganska fascinerande att tänka sig allt slit och släp de höll på med för att få upp “bara” 3-4 kg silver om året!
Efter det var vi i princip klara. Det fanns inte så mycket mer att göra än att äta glass.
På kvällen var som tur var värdshuset öppet, så vi kunde äta kvällsmat där. Det är inte öppet varje dag, så planerar man att åka dit är det bästa att kolla eller ta med och laga i självhushållet.
På vägen dit tog vi taxi från stationen, för en dryg hundralapp.
Vi tänkte ta bussen tillbaka till Sala, men den kom inte. Det går ca 3 turer om dagen, vissa behöver förbeställas och vissa går lite si och så. Så, vi promenerade ett par kilometer tillbaka till stan. Det var en väldigt trevlig promenad med cykel- och gångbana hela vägen. Första biten genom ett villaområde, sen genom hela stan.
Vi stannade vid Stadsparken som hade bra lekplats och lekte några timmar. Sala är en sömnig liten stad, och har man barn som gillar att klappa hundar har man snart träffat en del folk. Nästan alla frågar “Ni är inte från stan, va?”. Med andra ord, ett ganska litet ställe. Men fint.
Efter ett dygn hade vi nog sett i princip allt. Det var dags att sätta sig på tåget tillbaka. Till t-centralen tar det 1 timme och en kvart.
Båt med Blidösundsbolaget:
blidosundsbolaget.se – Båtar
Siaröfortet information:
antrhopia.se – SiaröfortetSTF Vandrarhem Siaröfortet:
svenskaturistforeningen – Siarofortet
Österåkers information:
svetur.se
Vandrarhemmet på Siaröfortet, eller Kyrkogårdsön.Jag hade aldrig varit på Siaröfortet, och inte heller speciellt mycket i skärgården, så jag hade inte direkt några förväntningar på resan.
Båten gick från Strömkajen (utanför Grand hotell). Det fanns två turer på morgonen mot Arholma med Blidösundsbolaget.
På båten fanns lite mackor, fika och glass att förnöja sig med under den knappa 2 timmar långa färden till Kyrkogårdsön, eller Siaröfortet.
Båten puttrade fram och vi satt förnöjt och tittade på öarna vi passerade på vägen.
Väl framme vid Kyrkogårdsön var det bara en kort bit till STF Vandrarhem Siaröfortet. Ön är väldigt liten, ungefär halva ön består av fortet, och resten en kolerakyrkogård – som finns markerad med en skylt, annars skulle man trott att det var vanlig skog – grillplats, badplats, bastu och gästhamn.
Det finns även två kanoter att hyra och en boulebana. Ön är väldigt liten, man går runt den på en kvart eller så, stannar man till och plockar blåbär och smultron så tar det kanske lite längre. Men, vad gör det… vid vandrarhemmet fanns metspön att låna för att sitta på bryggan och njuta och så klart badplats. Man kan också avnjuta en vedeldad bastu på kvällen för att sedan hoppa i från bryggan. Bra för cirkulationen!
Kullarna ovanpå bunkarna på Siaröfortet.Förutom de obligatoriska skärgårdsklippbaden fanns också en liten sandstrand strax nedanför vandrarhemmet. Det blev djupt ganska fort men det gick bra även för små barn att plaska vid kanten. Vattnet var svalkande skönt.
Vandrarhemmet var väldigt trevligt, men tillmötesgående personal och prisvärt. Ännu lite billigare blir det om man är medlem i Svenska Turist Föreningen, STF. I fiket fanns mackor och soppa till lunch, och en rätt till kvällsmat. Det framgick inte riktigt av hemsidan, så vi hade mat med oss. Självhushållsköket var bra och funkade fint att laga mat i. Men, vill man så kan man komma tomhänt.
Kanon ovanpå bunkrarna på Siaröfortet.Fortet som egentligen skulle legat på Siarö och inte på Kyrkogårdsön, därav namnet, var roligt att springa runt på översidan och utforska vallgravarna. Även om man inte är speciellt intresserad av historia så var det kul att lyssna på den guidade turen som går en gång om dagen. Fortet var omodernt redan när det blev klart så det användes knappt och är därför välbevarat. Långa gångar leder inuti fortet till sovsalar, kök och kommandobryggan. Det är kyligt och blött därinne, och var klassat som obeboeligt redan från början. Det var skönt att komma ut i solen igen.
Tunnel inuti bunkern i Siaröfortet.Vi stannade två nätter och de kändes som en bra tid att utforska ön. En natt hade funkat det med. Det fanns bara en tur tillbaka på söndagskvällen med ångbåten s/s Blidösund. Vi hade bokat middag på båten, ångbåtsbiff. Mycket gott. Resan tillbaka tog lite längre, 2,5 timmar så vi utforskade båten och var nere hos eldaren och tittade på medans de kastade in kol i ångpannan. De eldade för fullt, för det kom nämligen ett annat ångfartyg bredvid och då blev det tävling tillbaka till Stockholm. Vår båt vann och eldaren och kaptenen skuttade upp och ner av glädje. Barnen också. 🙂